Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stort och besynnerligt. Om det åtminstone komme
någon han kunde fråga, någon ängel eller någon
sockenbo, någon han kände. Han sökte dra sig
till minnes vilka som dött den senaste tiden
därhemma och det var ju flera stycken och någon
av dem borde ju ha kommit hit. Det borde vara
så att någon kom och tog emot, men de kanske
inte visste att Jon-Erik i Bastefall var framme nu.
Så gick han uppför en backe och uppe i en
krök såg han ett ljus och då började han sträva
ditåt, men backen var lång och arbetsam och
under tiden fick han se en lykta till och
mittemellan ljusen såg han en figur, som rörde sig.
Delta var välkommet och nu gav Jon-Erik upp
ett illvrål och nästan med detsamma kom figuren.
— Va är dä, sa en främmande röst.
— Jo, dä ä Jon-Erik i Bastefall, å nu är jag
kommen, sa han.
— Ja, men inte får du gå här och vråla om
nätterna. Du är ju full gubbe.
— Kanske nå lite, medgav Jon-Erik, som tyckte
att här var det nog bäst att tala sanning.
— Du ä döfull, sa rösten, å nu får du följa
med mej.
— Tackar allra mjukast, sa Jon-Erik och ett
par minuter därefter låg han någonslans på en
träbänk och sov, sov ljuvt och drömfritt, för här
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
