Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle behålla karlstackaren. Han var ju liten
och spinkig, men han behövde henne nog och
kanske han skulle växa lite om han fick det bra.
Och köra ut honom denna kväll det kunde hon
då inte. Nej, hon skulle ta in kläder och bädda
åt honom i dragsoffan, ge honom mat och kaffe
och se till att han hade det gott. Och så klappade
hon honom sakta på kinden.
— En sån liten behändig en, sa hon.
Det blev också bäddat och stökat och snart
sov ryssen på fjädermadrass och log stilla i
sömnen. Men Fina kunde inte gå och lägga sig. Hon
måste gå och titta på sin gäst då och då och
ibland hade hon ganska svårt för att låta bli och
smeka honom. Han var ju en karl förslås, men
han var ju ett barn på samma gång, för en sådan
kvinna som Fina.
Och när hon sedan kröp ner i sin bädd ute i
köket så låg hon och lyddes på ryssens andetag,
det var så nytt att ha sällskap och tystnade han
så blev hon orolig och måste upp och stoppa
om honom. Det var ljuvt att ha ansvar för någon
som behövde henne.
Sedan låg hon och tänkte på, att i värsta fall
så kunde hon ju vara belåten med en sådan där
stackare. Det var ju alltid något, om han nu
bara kunde tala som folk. Han skulle inte behöva
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
