Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men långt om länge blev det tyst i gropen.
Det var så tyst, att jag trodde att de två somnat.
Sedan trodde jag att de tagit kål på varandra,
och med denna senare tanke blev situationen
sådan, alt jag var betänkt på att ge mig av från
hela tillställningen. Jag var ju inte mer än en tolv
års pojke och med fädernas skräck för onda
makter i blodet. Måhända var det själva djävulen,
som kommit från underjorden och tampades med
Johan i gropen, och i så fall skulle det nog bli
min tur, när Johan fått sitt, så det var nog bäst
att fly. Men då sa Johan något om att han ville
ha hjälp.
— Han har fått nog nu, den attan, sa han.
Ja, detta budskap var ju hugnesamt, men att
våga sig fram till gropen var en senare fråga.
— Ta å håll här, sa Johan.
— Var?
— I snaran. Håll stadigt, för ingen vet...
Och jag tog tag och höll, medan benen darrade
under mig, och på detta kravlade sig Johan upp,
en ful och mycket illa medfaren gubbe. Men han
var belåten i alla fall och fick djuret ner i säcken,
vilken ordentligt knöts till. Sedan tog han upp
gäddan och lade den i spännen och så voro vi
klara att gå hem.
14. —
Karlfeldt, Nisse toffelmaJcare.
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
