Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rackare och stora lunsar, och till råga på allt
var han så gott som förlamad. Han tänkte inte
på gumman sin, inte på barnen och gården, bara
på att han lånat bort sextio kronor åt en lorpare
utan revers, och skulle nu den Elake ta honom
här ute på kärrängen, så skulle nog inte
torpar-rackaren betala tillbaka beloppet. Men det var
detsamma, tänkte han sedan. Då var han borta
och då kunde käringen hans inte ställa honom
till ansvar och det var ju en tröst, men en liten
tröst i en svår stund.
Så bad han igen. Bad om nåd och försköning.
Nog var han värd att sluta så som det såg ut
att sluta, men fick han bara uppskov, så skulle
han nog bättra sig och bli en hedersam karl.
Ja, han lovade att bli den bästa i socknen och
fisket skulle torparna få gratis. Våren så goda,
skulle han säga, ta redskapen och allt som finns,
fiska och stå i, ni behöver fisken. För resten tänkte
han sedan, det är ju bara braxen å mört i
huvudsak, så det är dem väl unnat.
Medan han sålunda började ordna för sin
bättring, rörde det sig påtagligt där borta i albusken.
Till sin förfäran såg Pelle att en figur, rakt lik
en människa, kiev upp och sträckte på sig. Ilan
slarrbligade vidare och såg att det var en mans-
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
