Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mainz, och till denne man anförtrodde Castaldi sin uppfinning. Fust
återvände omkring 1454 till Mainz och meddelade här uppfinningen
åt sina kolleger Gutenberg och Schöffer. Castaldi dog 1490.
Tvisten mellan Holland och Tyskland har fortgått till våra dagar, ehuru
det sistnämnda landet haft de flesta åsigterna för sig. Genom den
holländske vetenskapsmannen Van der Lindes belysning i »De
Haar-lemsche Costerlegende, ’s Gravenhage 1870», hafva dock Hollands
anspråk nu sannolikt alldeles tillintetgjorts, så att man nästan kan säga
att Tyskland ensamt står qvar på platsen.
Till striden om landet hvar den stora uppfinningen blifvit gjord
kom äfven en tvist om staden och personen. Vid sidan af Mainz hafva
Bamberg och Strassburg höjt sina anspråk, och jemte Gutenberg hafva
Fust, Schöffer, Pfister och Mentel nämnts såsom rätta uppfinnare.
3 Holländarne fira som uppfinnare Lourens Janszoon Coster och
som uppfinningsort Haarlem. Dessa anspråk framkommo dock först
i medlet af 1500-talet samt upptogos och utvecklades af en
namnkunnig holländsk läkare och författare Adrianus Junius (de Jonghe)
i en latinsk beskrifning öfver Holland, som han skref åren 1566—70
och som 1588 utkom i Leyden under titeln »Batavia». Han berättar,
att 1440 bodde i Haarlem en visa Lourens Janszoon Coster. Då denne
en dag promenerade i skogen utanför staden, hade han roat sig med
att af bokbark skära bokstäfver, hvarmed han tryckte några rader på
ett papper för att tjena till förskrift åt hans barnbarn. Han hade
sedermera först uppfunnit en tjockare och varaktigare svärta och
derefter tryckt hela blad med bilder och bifogad text. Den första på
detta sätt tryckta bok hade varit »Salighetsspegeln». Sina trätyper
hade han sedermera utbytt först mot sådana af bly och sedan af tenn.
Hans affär blomstrade och växte, så att han måste skaffa sig
med-hjelpare. Bland-dessa hade befunnit sig en viss Johannes, och denne
hade julnatten brutit sig in i tryckeriet, packat ihop stilar och
verktyg och med sitt byte tagit till flykten. Han hade först begifvit sig
till Amsterdam, derifrån till Köln och slutligen till Mainz, der han
öppnat tryckeri. Märkvärdigt nog hade Coster af denna motgång
blifvit så modfäld, att han ej längre brytt sig om att fortsätta sin
indrägtiga handtering. Det stilförråd, som tjufven lemnat qvar, hade
blifvit nedsmält till ett par större vinkannor, hvilka, säger Junius, »ännu
i dag finnas i det lourenska huset». Berättelsen säger han sig hafva
hört af gamla trovärdiga personer, isynnerhet af sin lärare Claes Gael,
hvilken som gosse känt en åttioårig bokbindare Cornelis, hvilken i sin
ungdom arbetat på Lourens’ tryckeri.
Uppfinningen tillskrifves dock två skilda personer med namnet
Coster. Junius och hans anhängare mena en ljusstöpare och
värdshusvärd Lourens Coster, som lefde i senare hälften af 15:e århundradet,
medan andra dermed mena en rådman och värdshusvärd Louwerijs Coster
som lefde i förra hälften af samma sekel. Men hvilkendera personen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
