Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att Pfister, ursprungligen xylograf, varit Gutenbergs inedhj elpare och
vid tvisten mellan Gutenberg och Fust lemnade Mainz och nedsatte
sig i Bamberg, der han upprättade eget tryckeri. Af de aister som
Pfister tryckt finnas ännu många i behåll; bland andra Boners
Edelstein oder Fabelbuch (1461), den första tyska bok med angifvet
tryckår, tryckort och tryckare, och äfven den latinska 36-radiga bibeln,
i tre folioband med 881 blad, tillskrifves honom. Shelhorn, Schwarz,
Zapf, Oberlin, Duverger, Madden, Didot och De Vinne ° vilja dock
hänföra äfven denna bibel till Gutenbergs tryck; de Vinne anser det
otroligt att en boktryckare skulle börjat med ett så stort och väl
ut-fördt arbete och slutat med så dåligt tryck som Pfisters barnböcker. Den
omständigheten att flera exemplar blifvit funna i och omkring Bamberg
anser han ické vara något bevis för att boken är tryckt der, utan kunna
exempelvis dessa hafva ditkommit genom köp i större antal. Dessa förf.
anse äfven den 36-radiga bibeln vara tryckt före den 42-radiga.
6 Johan Gutenberg torde således få anses såsom uppfinnare af
bok-tryckarekonsten. Han härstammade från en gammal och ansedd
patricier-slägt; hans fader var Friedrich Gensfleisch och modern Else Weirichin
zum Gudenberg. Hon medförde i hemgift åt sin man gården zum
Gudenberg i Mainz och genom föreningen af detta namn med sin
faders förde uppfinnaren namnet Henne Gensfleisch zum Gutenberg.
Han föddes i Mainz, sannolikt 1397. En allvarsam resning, som Mainzs
borgare 1420 gjorde mot adeln, tvang äfven familjen Gutenberg att
gå i landsflykt. Först fjorton år derefter återfinna vi Gutenberg i
Strassburg, sysselsatt med åtskilliga mekaniska arbeten. Här uppgjorde
han kontrakt med tre personer om att lära dem slipa ädelstenar och
foliera metallspeglar.
Dessa bolagsmän märkte snart att han i hemlighet sysselsatte sig
med en annan konst och bådo honom meddela dem äfven denna.
Gutenberg gick in härpå, och nu afslöts ett nytt kontrakt på fem år mellan
dem. Sedan en af bolagsmännen, Andreas Dritzehn, 1438 aflidit, stämde
dennes bröder Gutenberg, under yrkande att antingen blifva upptagna
som bolagsmän i broderns ställe eller erhålla en viss penningsumma.
Af vittnesmålen framgår att Gutenberg låtit bygga en press, som var
uppstäld hos Dritzehn. Vid dennes död funnos hos honom fyra »stycken»,
sammanhållna af en ram med skrufvar. När Gutenberg fick
underrättelse om kompanjonens död, sände han bud till Dritzehns bostad,
med uppdrag att hemta och åtskilja »styckena», så att ingen skulle
kunna se hvad det varit. De fördes hem till Gutenberg och nedsmältes
i hans närvaro. Under förhöret talas dessutom om penningelån till
anskaffande af bly, och en guldsmed Johan Dunne vittnar att han
redan för tre år sedan af Gutenberg bekommit 100 gulden för verktyg
som blifvit använda till tryckning. Hvad de fyra »styckena» egentligen
* Theo L. de Vinke, The invention of Printing. New York 1876.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
