Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit är icke bevisadt, men att Gutenberg icke med sådan hemlighet
omgifvit det sedan århundradets början i Holland och Tyskland kända
träsnittstrycket är gifvet, och att han icke begagnade trästilar har den
franske bibliografen A. Bernard visat. De Vinne framställer såsom sin
åsigt, att här icke var fråga om en stilform, utan om ett
stilgjutnings-instrument. Ty om äfven stilformen söndertogs, så skulle dock typerna
lätt förrådt hemligheten, under det att ett söndertaget
stilgjutnings-instrument icke så lätt skulle ledt tanken på dess bestämmelse. De
äldsta stilgjutningsinstrumentens konstruktion öfverensstämmer äfven
med antalet fyra stycken.
Hvad nu än dessa »stycken» varit, så framgår dock af senare
tiders forskningar att typografiens uppfinnare var en industriel talang,
med både intellektuel och teknisk förmåga. Han var ingen slumpens
eller tillfällets uppfinnare, utan en man, som genom allvarligt
begrundande och tekniska försök fann hvad han sökte. Att han vid
tiden för ofvannämnda process var hvarken obekant eller utan
anseende bevisas bland annat af den ifver hvarmed den aflidne Dritzehns
bröder sökte att få ingå kompaniskap med honom, hvilket de
naturligtvis skulle underlåtit, om de icke haft stora förhoppningar fästade vid
hans uppfinning. Något spår efter i Strassburg under denna tid tryckta
böcker finnes emellertid icke.
Omkring 1445 synes Gutenberg hafva lemnat Strassburg och åter- 7
vändt till Mainz; med visshet vet man att han 1448 befann sig
der-städes. Han lyckades här att i en af stadens rika borgare, Johan Fust,
finna en förlagsman, och i augusti 1450 afslöto de kontrakt, enligt
hvilket Fust skulle förskjuta kapital till anläggande af ett tryckeri
och ingå i bolag för uppfinningens tillgodogörande. Johan Fust var
jurist, men hans broder Jakob var guldsmed, som med sin
konstskicklighet som gravör och gjutare kunde vara bolaget till stor nytta.
Strax derefter (1453) blef äfven den tredje af boktryckarekonstens
fäder, Peter Schöffer, upptagen som medarbetare i bolaget.
Nu voro således de största hindren undanröjda, och Gutenberg
stod nära målet och kunde hoppas att snart få skörda frukterna af
sina mödor. Den stora latinska bibeln, nu känd under namnet den
42-radiga, skulle blifva den nya uppfinningens första större arbete.
Detta arbete kostade mycket och drog naturligtvis derjemte ut på
tiden, hvarför Fust började misströsta om att kunna återfå sina utlagda
penningar. Härtill kom dels att Fust och Schöffer nu voro i besittning
af hemligheten och Gutenberg var umbärlig, dels att sannolikt
kontraktet mellan Fust och Gutenberg, likasom den senares kontrakt i
Strassburg, var afslutadt på fem år, och sålunda tilländagick i augusti
1455. Af dessa omständigheter, jemte förebärande att arbetet blef för
dyrt, begagnade sig Fust för att, strax innan bibeln blef färdig, fordra
tillbaka sina penningar med ränta på ränta. Han instämde Gutenberg
för den erkebiskopliga domstolen i Mainz och denna dömde d. 5 nov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
