Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af detta yrke. En stor del af dem beröfvades nu sitt dagliga bröd,
och det kan derför ej förvåna, att den nya konsten af dem så illa
utmålades, att Frans I till och med ansåg sig 1535 böra förordna
att inga boktryckerier skulle få upprättas i Frankrike och att de
redan anlagda skulle nedläggas. Förbudet blef dock icke af lång
varaktighet.
Stilgjutarens, sättarens och tryckarens arbete var i regeln från
början såsom nu skildt. Sättarnes antal var större än tryckarnes; de
förre voro vanligen män med bildning, och såsom ännu i dag
rekryterades vanligen principalerna af dem. Hade en sättare lärt sig så mycket
af tryckning och gjutning, att han åtminstone kunde hafva uppsigt
öfver andras arbete, var det icke så svårt att inrätta ett tryckeri.
Med de inköpta matriserna och ett gjutinstrument drog mästaren till
en stad, den enkla redskapen kunde öfverallt förfärdigas, metall för
gjutning och papper funnos i alla större städer. Han började gjuta
sina stilar, blandade sin färg och började sitt arbete. Såg han att
sysselsättning började tryta, lastade han sitt tryckeri på en vagn och
drog åstad till en annan plats, der hans arbete kunde behöfvas.
Ifvern och sträfvandet att gå framåt slappades dock småningom,
och konsten sjönk redan i det andra århundradet af sin tillvaro och
fortfor att gå utför till medlet af 1700-talet. Slentrian och vårdslöshet
tog bland boktryckarne till den grad öfverhand, att myndigheterna
an-sågo sig nödsakade att genom särskilda förordningar söka afhjelpa det
onda. Det gick slutligen så långt, att man började allvarsamt betvifla
boktryckarekonstens nytta och flerstädes fingo boktryckerier endast
upprättas i sådana städer, der deras verksamhet kunde underkastas nödig
kontroll. Till detta bedröfliga förhållande bidrogo framför allt det
trettioåriga kriget med sin upplösning af alla sociala förhållanden,
censuren, eftertrycket och i ej ringa grad utslocknandet af det vetenskapliga
sinnet hos boktryckarne: konstens nedsjunkande till ett handtverk.
Inom bokproduktionen vann arbetets delning tidigt insteg, men n
verkade mera till förfall än lyftning. De första boktryckarne voro
sina egna stilgjutare, förläggare och säljare, mången gång äfven
författare af sina tryckalster. Hvar och en måste derför vara tekniker,
vetenskapsman och köpman på en gång. Men den ekonomiska delen
af affären blef ofta den sämst skötta; mången hade stora förlag, men
små inkomster. Så uppträdde helt naturligt personer, som af
boktryckarne köpte större partier böcker för att utminutera dem till
allmänheten, och sådana mellanhandlare, som nu kallas sortimentsbokhandlare,
funnos redan i sextonde århundradet. Ur deras klass utbildade sig åter
förlagsbokhandlarne, hvilka sjelfva uppträdde som förläggare, hvarvid
boktryckaren endast hade att verkställa tryckningen och sålunda blef
beroende af bokhandlaren. Men då förlagsbokhandlaren icke heller
kunde undvara sortimentsbokhandlaren, gick den möjliga vinsten af
ett företag nu till tre särskilda håll, medan den förut, då boktryckaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
