Handbok i boktryckarekonsten / 46 (1881) Author: Johan Gabriel Nordin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

139
Å typerna är bokstafven upphöjd och stående omvänd. Om man
å en tryckt stilrad drager fyra parallela linier, så ser man att några

Fig. 1.

bokstäfver nå endast mellan linierna bc såsom a c e m; andra
deremot upptaga tre linier, såsom b d h, hvilka nå mellan linierna
abc, och g p, som upptaga linierna bcd, samt [frakturstilens] f h i j ſ och
Ç, som upptaga alla fyra linierna abcd. Utöfver dessa linier gå
versalerna Å Å och Ö och alla accentuerade versaler; de äro således
öfverhängande eller underskurna¹⁸¹. Linierna b och c beteckna
stilens hufvudstorlek, och linien c utgör riktlinien, linien, för alla
bokstäfverna. e—ʃ är kägeln¹⁴⁴; denna bestämmes efter de bokstäfver
som upptaga alla fyra liniema, d. v. s. så att både b och p få rum
derå; kägeln göres dock vanligen något större än gravyren strängt
fordrar. Stilen delas i hufvud, kropp och fot: typens öfversta del, från
cb till da (fig. 1), kallas hufvudet, sjelfva stommen, från da till h,
kroppen, och nedersta delen, vid h, foten.

Af de trubbiga vinklar, som bildas af hufvudet och kroppen,		, kallas den del som betecknas med linierna a och d
skuldra samt de från tryckytan till skuldran nedgående sidorna (b och c) släppet.

Skuldrans storlek
betingas af gravyrens storlek, allt efter som denna upptager större eller
mindre del af kroppen; släppets höjd beror på matrisens djup. Afståndet
mellan h och cb är stilhöjden144 (som icke får förblandas med
gravyrhöjd). Punkten, som synes på stilens öfre del, förklaras då vi komma
till gjutning å maskin¹⁶⁸. Stilkroppens bredd är olika, allt efter som
den derå befintliga bokstafven fordrar. En typs hela gravyr kallas
tryckyta; den nakna bokstafsformen (M) stam; de fina
linierna i bokstafven hårstreck; de grofva linierna
grundstreck; de horisontela (s å vidstående bokstaf) schattering.
Bokstafvens höjd, sådan den synes i trycket, kallas gravyrhöjd (får
icke förvexlas med stilhöjd).

140
En vigtig del å stilen är äfven den lilla inskärning å stilens
långsida (g), kallad signaturen. Den är anbragt å stilgravyrens fotsida
(utom å franska stilar, der den placeras å motsatta sidan), och har till
ändamål att man lätt skall kunna igenkänna hvarje bokstafs ställning
utan att se på typbilden. Det är för sättaren fördelaktigt, att denna
signatur är väl markerad, så att den med känseln lätt kan uppfattas.
För att lätt skilja de olika stilsorterna på samma kägel från hvarandra,
placeras denna signatur olika högt upp från stilens fot, göres rund eller
trekantig, begagnas en, två, tre eller flera gånger med sins emellan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>