Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mm. eller 0,03 mm. svagare än den svenska. Höjden skulle vara
23,28 mm. eller 1,49 mm. lägre än den svenska.34’
I Frankrike såg det under en lång tid illa ut i detta af seende, us
men man kom slutligen till insigt af* olägenheterna och började önska
deras afhjelpande. Här var det icke blott stilgjutame, utan äfven
boktryckare och bokhandlare som förenade sig om ett normalmått för kägel
och höjd. Det sålunda åstadkomna beslutet infördes under namn af
Reglement de la Librairie, hvilket efter behof skulle underkastas en
revision. Reglementet af d. 28 febr. 1723 stadgade i 59:de art. om
systematisering af stilkägeln bland annat, att petit canon
(dubbel-mittel) skulle bestå af 2 saint-augustin (mittel) och gros paragon (11
qvartpet.) af en cicero och en petit romain (corpus). Tyvärr fattades
föreskrift för en petit romain, cicero och saint-augustin, efter hvilka
de större käglarne skulle bildas. I följd häraf kunde stilgjutame så
mycket de ville afvika från bestämmelserna, och de gjorde det äfven,
utan att de derför kunde tadlas. Man lät passera att den enas
saint-augustin-kägel var svagare än den andras, blott båda bildade petit
canon af två saint-augustin. På detta sätt uppfyldes reglementets
bokstaf, ehuru icke dess anda. I alla fall hade författarne af detta
reglemente sökt förebygga dessa olägenheter genom stadgandet att
boktryckaren kunde som prof lemna stilgjutaren ett större antal m
af hvarje kägel, efter hvilket denne skulle rätta sig, vid äfventyr af
konventionelt straif för öfverträdelse. Dessa profbokstäfver voro dock
icke tillräckliga att afhjelpa det onda. — Man kände olägenheterna, men
fann intet medel deremot, kanske hufvudsakligen derför att de
boktryckare, som ensamt i denna angelägenhet rådfrågades, hade för liten
kännedom om stilgjuteri för att kunna gifva ett praktiskt förslag. —
Denna systemlöshet föranledde Fournier att uttänka ett system, som
ändtligen skulle bringa ordning inom ett område, der sådan är alldeles
nödvändig. Han sönderdelade stilkägeln i bestämda och lika enheter,
hvilka han kallade punkt. Detta skedde 1737. Fournier utgick från
nonpareille och delade den i sex punkter. Senare jemkades punktens
storlek af Francis Ambroise Didot efter det gamla franska måttets
1 fot (pied du roi) =12 tum, 1 tum =12 linier. Två af dessa tum
tog man till normalmått, behöll de 24 liniema och delade hvarje linie
i 6 delar, hvilka delar kallades punkter. På detta sätt erhöll
måttstocken 144 enheter, med hvilka bildades käglarne: 6 punkter =
nonpareille, 8 = petit, 9 = bourgeois, 10 = corpus, 12 = cicero o. s. v.
Således utgjorde 6 cicero en parisertum, gamla måttet. 348.
Som bekant medförde revolutionen 1789 äfven införandet af det
metriska måttet, och man började nu umgås med den tanken att bringa
kägelförhållandena i öfverensstämmelse härmed. Napoleon I
uppdrog-år 1811 åt den berömde boktryckaren och stilgjutaren Firmin Didot
att åstadkomma gravering af en serie stilar efter millimetersystemet
och bestående af 13 käglar. Den förtjenstfulle reformatorn var under
J. O. Nordin, Handb. i Boktryckarekonsten. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
