Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tre år sysselsatt med dett|i arbete, för hvars bekostande voro anslagna
I, 080,000 francs; år 1814 afbröts dock arbetet i följd af kejsarens
störtande. Då voro 173,000 francs utbetalda för ändamålet, men
sannolikt ansågs kostnaden för stor för dess genomförande, och företaget blef
ofulländadt. Man nöjde sig med att inpassa det gamla systemet efter
metermåttet och beräknade en punkt till V2T cm. samt stilhöjden till
24 mm. Detta jemkningssystem, som dessutom icke är noggrant, är
det som nu kallas Didots eller franska systemet, ehuru det alldeles
icke öfverensstämmer med Didots idé, hvilken, till stor olägenhet för
alla länders boktryckerier, af öfverdrifna sparsamhetsskäl frångicks, då
den jemförelsevis lätt skulle kunnat genomföras. Fourniers system
hade bättre lämpat sig för decimalsystemet, då deraf gå 100 punkter
på 35 mm., d. v. s. 1 punkt = 0,35 mm. (mot Didots 0,376 mm.).
Följden häraf blef att ett bestämdt normalmått saknades och stilen
började allt mer variera i de olika tryckerierna och gör det ännu ganska
betydligt. Samma är förhållandet med stilhöjden, som nu är 63 (23,6 9
mm.) eller 62V2 punkter, hvarom tvisten i allmänhet gäller. En skilnad
af en half punkt gör dock icke mycket på höjden, men på kägeln
inverkar en tiondedels punkt deremot betydligt. Qvadrater och
mellanslag skola hafva en höjd af 54 och steg 51 punkter.
I Tyskland kom intet bestämdt system till stånd. Der har
visserligen gjorts försök, men dessa hafva strandat dels mot egoism, dels
emedan de utgått från oriktig grund. Gressners boktryckerihandbok
(Leipzig 1740) känner ännu ingen princip för kägel-indelningen.
Tvärtom bestämmes här, liksom i konstens första början, kägeln efter
stilen. Man väntade att den om tyska stilgjuteriet mycket fortjente
J. G. I. Breitkopf skulle införa en grundlig reform i denna riktning,
men han dog, innan dessa förväntningar uppfylts. Afven i Täubels
Technisch-praktisches Wörterbuch der Buchdruckerkunst (Wien 1805)
saknas ett praktiskt förslag att åstadkomma enhet i kägeln.
I den af Krebs utgifna »Handbuch der Buchdruckerkunst»
(Frankfurt a. M. 1827) erkännes icke franska kägeln och höjden för god, eller
åtminstone icke antaglig för Tyskland. Här föreslås, att 1) stilen som
skall tjena som rättesnöre skall heta nonpareille, och 12 rader häraf
skola noga utgöra en tum; 2) gemensamma måttet för alla stilar är 14
rader nonpareille (alltså en typometer af 3 X 14 = 42 qvartpetiter);
3) detta mått tjenar i följande förhållande för de andra stilarne:
12 colonel, 11 petit, 10 bourgeois, 9 corpus, 8 brevier, 7 cicero, 6
mittel, 5 tertia. Detta förslag vann, såsom alldeles opraktiskt, ingen
framgång, och Krebs synes äfven sjelf icke mycket hållit på det. I
Braunschweiger journal för 1849 läses nämligen: »Det mest betydande
framsteget inom stilgjuteriet är antagandet af ett fast system, det s. k.
konkordanssystemet, hvilket, så vidt jag vet, i Tyskland först infördes
af Andreäska gjuteriet (B. Krebs) i Frankfurt a. M. Detta system har
följande indelning för stil:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
