Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synes af den ofta återkommande beteckningen å stilar såsom »gjutna
i messing»; ty att dermed skulle menas messingstyper är otänkbart.
Med säkerhet torde dock kunna antagas, att man i början icke hade
ett särskildt instrument för hvarje stilsort, utan att det kunde ställas
både på kägel och bredd.
De första väsentliga förbättringarne i gjutinstrumentet gjordes i
England och Frankrike, från hvilket senare land Franklin inköpte
instrument. Dessa förvärfvades sedan af Binny och Ronaldson i
Fila-delfia, och de vidtogo några förbättringar, hvarigenom instrumentet blef
fullt användbart.
Det här vanliga handgjutinstrumentet består af två lika stora
hälfter af messing eller jern, fram- och bakstycke, hvilka noga passa
tillsammans till ett helt. Dess enkla beståndsdelar äro:
bottenstycket, käraan, sidstyckena och götet, hvilka kunna ställas för
gjutning af olika breda typer. Bakstycket har dessutom sadeln, som
stöder matrisen, och fjädern, som fasthåller den vid gjutinstrumentet.
På framstycket finnes äfven ett förslag, som medgifver den vid
trä-fodralet medelst ett litet läderband fästade matrisen endast en afmätt
rörelse. Gjutinstrumentet är beklädt med trä, hvilket, såsom dålig
värmeledare, skyddar gjutaren mot hettan; dessutom är derå fästadt
ett pappstycke för att skydda händerna mot förbränning.
Gjutugnen
är antingen fristående uppmurad af sten eller gjuten af jern. I eld- I6i
rummet hänger en flat kittel af jern, som allt efter ugnens storlek är
afdelad för två, tre eller fyra gjutare. Elden måste omspela hela kitteln
så jemnt, att deri befintlig metall blir lika upphettad, öfver kitteln
måste finnas rökhuf för att afleda den skadliga afdunstningen.
Stilmetallen.
En mycket väsentlig sak för boktryckaren är att få god metall 162
i stilen, ty deraf beror hållbarheten. Typmetallen, stiltyget, tyget,
består i allmänhet af ungefär 70 % bly såsom grundstoff, och 30 %
antimonium regulus, som hårdnande tillsats, hvartill sättes omkring
4 % tenn för att göra metallen mera lättflytande, likartad och
kompakt. Hårdare metall erhålles genom ökad tillsats af antimon och tenn
samt motsvarande minskning af bly. Blyet bör vara rent och vekt,
och engelsk antimon är den bästa, men äfven ungersk och sachsisk
anses vara god.
Vid legeringen lägges blyet, som smälter vid 325° C., i kitteln,
hvarefter antimonium regulus ilägges; denna smälter dock först vid
425° C. Vid detta förhållande skulle det synas som om blyet måste
betydligt öfverhettas för att kunna smälta antimon, men då flera me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
