Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
9) Den gjutna stilen utpetas. Den blifver efter instrumentets
öppnande ofta ganska fast qvarsittande i endera halfvan; då man nu
håller en halfva i hvardera handen, så fattar man med haken å den
halfva, som stilen släppt, stilens göt och lösgör densamma.
Det är naturligt, att alla dessa tempon utföras med stor hastighet.
Huru många typer en gjutare dagligen på detta sätt kan gjuta beror
på skicklighet och fortfärdighet. Mången hinner med bästa vilja icke
mer än 3,000 st., under det en annan förmår åstadkomma 6 till 7,000
st. om dagen.
När det bestämda antalet typer äro gjutna ur en matris, uttages
denna ur instrumentet, och en annan insättes i stället. Linie och vidd
riktas nu efter de förra bokstäfverna. Då hvarje bokstaf har bredare
eller smalare kropp, så flyttas kärnans sidor ut eller in, efter behof.
Den första afgjutningen af hvarje typ förevisas till granskning, och
så fortgår det tills hela stilen är gjuten.
Gjutmaskinen.
166 Ett af de största framsteg som gjorts i stilgjutningen skedde
genom uppfinning af gjutmaskinen. 1790 erhöll engelsmannen William
Nicholson patent å en stilgjutningsmaskin, som dock endast kunde
gjuta koniskt formade typer, med bildytan större än foten. Han trodde
nämligen att typerna behöfde hafva pyramidform för att kunna sättas
på en cylinder. Bland de många som försökt sig i denna-väg torde
böra nämnas William Wing i Hartford, Conn., som 1805 tog patent
derå i Amerika och året derpå i England. Patentet såldes till Elihu
White, som dock efter tio års experimenterande öfvergaf sina försök.
1826 började han åter i förening med William M. Johnson, men äfven
nu utan praktiskt resultat. Henri Didot i Paris konstruerade 1823
en gjutmaskin med gjutinstrumentet fäst på två armar. Ideen upptogs
af Serriére och Bausa, hvilka nådde ett praktiskt resultat. Denna
maskin är egentligen en automatisk handgjutare, ty
handgjutnings-instrument kunna här begagnas, om träbeklädnaden borttages. Samma
män hafva äfven efter samma metod konstruerat en dubbelmaskin, der
två gjutpannor upphettas af samma eld. 1838 uppträdde David Bruce
i New York med en ny gjutmaskin, men äfven denna med rörligt
gjut-instrument. Denna maskin förbättrade engelsmannen J. R. Johnson
genom att göra gjutinstrumentet fastsittande. I början af 1840-talet
införde en dansk vid namn L. Brandt, som arbetat hos Bruce, en ny
gjutmaskin, reste dermed till Tyskland och fick sig verkstad upplåten
hos den bekante Edvard Hænel i Berlin; denne köpte uppfinningen af
Brandt, tog patent derå och sålde 1845 en sådan maskin till England.
I Sverige uttogs patent å samma maskin af P. A. Norstedt & Söner.
167 Bland senare uppfunna gjutmaskiner torde böra nämnas Johnsons
& Atkinsons gjut- och färdiggöraremaskin, hvilken icke blott gjuter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
