Handbok i boktryckarekonsten / 100 (1881) Author: Johan Gabriel Nordin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kallas divisor. Denna senare tjenar nybörjare och äfven en del äldre
sättare till ledning för att lätt få sigte på det ställe i manuskriptet
der man sätter, hvarför divisorn flyttas rad för rad å manuskriptet,
allt efter som sättningen fortgår.

Vinkelhake.

242 I boktryckarekonstens första dagar hade sättaren bredvid sin kast
ett bräde med låga lister, och här nedsatte han stilarne direkt ur
kasten, till dess raden blef full. Då ett ord icke gick in på raden,
hjelpte han sig vanligen genom att förkorta ett eller flera ord i raden,
och detta ofta till den.grad, att sättningen icke sällan blef svår att
tyda. Senare började man utfylla tomrummet eller bryta ordet, detta
senare dock alldeles efter sättarens beqvämlighet, utan alla regler. Då
stilarnes storlek började minskas, uppfans vinkelhaken, som
åtminstone omkring år 1500 var i bruk. Den var då af trä, beräknad för
blott några få rader och för endast ett format. Dessa trävinkelhakar
bibehöllos i bruk ända till våra dagar. Den nu brukliga förfärdigas
bäst af jern eller nysilfver, men gÖres äfven af messing; denna senare
har dock den olägenheten att den, isynnerhet om sättaren lider af
handsvett, lätt ergar. Vinkelhakarne göras å olika längder, allt efter
det format hvartill de skola begagnas, från 15 till 45 cm.; 18—25 cm.
äro de användbaraste. Vanligen äro de 4 cm. breda med 1, i cm. höga
kanter. Vinkelhaken bör icke göras för bred, ty då blir den för tung,
när den blir fullsatt, och urlyftningen försvåras; men icke heller för

Fig. 18.

smal, ty då hindras sättaren
genom alltför ofta
återkommande urlyftning. Vidst
å-ende fig. 18 visar närmare
dess utseende. Den har å
två sidor fasta kanter, och
den tredje kan genom en
skruf eller kilinrättning
ställas efter behof af längre eller
kortare rader. Vid
vinkelhakens ställande måste
tillses att den lösa sidan kommer riktigt parallelt med motstående sida.
Att detta verkligen är fallet pröfvas derigenom, att man för en rad
upp och ner i vinkelhaken, då den öfverallt bör gå precis lika trögt.

Till vinkelhakens uppgörande å den bestämda bredden begagnas
qvadrater såsom mått; härvid tillses att qvadraterna äro rena, d. v. s.
att inga qvarlefvor efter vaskningen sitta qvar å dem, samt att de icke
spännas för hårdt fast, utan hafva ett litet glapprum, ungefär så stort
att en tunn spatie kan trängas in emellan dem. Detta är nödvändigt
derför, att en rad typer alltid vid tryckning gifver något efter, hvilket

Fig. 18.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>