Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är dock detta i allmänhet icke fallet, utan visar sättaren rätt ofta
just häri sin okunnighet eller vårdslöshet, ett missförhållande som icke
nog ofta kan beifras.
Delning af ord bör så mycket som möjligt undvikas; vid smala
format kan detta ofta möta svårigheter, men vid breda format går det
lätt att iakttaga. En tryckt sida med många rader slutande med
af-delade ord bevisar alltid brist på uppmärksamhet hos sättaren. Isynnerhet
bör man undvika att bryta ord å två på hvarandra följande rader;
brytning på tre rader i följd får aldrig ega rum. Den sista raden af
en kolumn bör icke sluta med ett brutet ord. Korta ord få icke brytas.
Då delning af ord är nödvändig, bör iakttagas att detta sker efter
ordets natur och sammansättning. Så kunna förstafvelser alltid skiljas *
från hufvudordet, t. ex. af-bryta, er-bålla, för-hinder o. s. v., men
böjningsändelser bör man deremot, så vidt möjligt, icke skilja från
hufvudordet, och isynnerhet bör -ng- alltid följas åt; så bör man t. ex.
undvika att bryta ord på -nin-gen eller -lin-gen, ty här fordra både
stam och uttal delningen -ning-en, -ling-en: derför bygg-ningen,
främlingar (icke byggnin-gen, främlin-gar). Sammansatta ord bör man
försöka att dela efter sammansättningen, t. ex. kyrko-herde, natur-alster,
egendoms-egare, sol-året (icke kyr-koherde, natural-ster, egendomse-gare,
solå-ret); likaså bör man bjuda till att dela öfriga ord så, att de icke
stöta ögat; så böra t. ex. ord på -skap, -lig, -het, helst delas vid denna
stafvelse: förmynder-skapet, äfventyr-lig, skön-heter o. s. v. Detta är
så i ögonen fallande, att man blott behöfver tänka derpå för att finna
det rätta deri.
Förkortning af ord bör vid textsättning i vanliga fall ske endast
med några allmännare antagna sådana, såsom d. v. s., d:o, i st. f., m. fl.,
m. m., n:r, o. d., o. s. v., t. ex., Kongl. Maj:t. I öfrigt bör hela ordet
alltid sättas ut. Då emellertid förkortning måste ske, bör man göra
detta så, att ordet det oaktadt lätt kan förstås, och såsom regel gäller
att alltid sluta med den konsonant som börjar den förkortade stafvelsen
och derefter sätta punkt, eller, om det för tydlighetens skull behöfves,
kolon och ordets sista bokstaf: jan., aug., okt., nov., dec., ang., ell.,
förf., förf:s, fil. d:r, löjtn., löjtnrs, Eckles.-dep:ts. Då ordets sista bokstaf
utsattes, begagnas ej punkt: hr, hrr, jfr; en förkortning får ej delas
på två rader; kan detta ej undvikas, sättas orden fullt ut.
Ligaturer.
249 Som förut nämnts förekomma, isynnerhet i frakturen, flera
sammangjutna bokstäfver (ligaturer). Dessa äro sammangjutna, för att de utan
hinder af gravyren skola kunna stå tätt invid hvarandra såsom öfriga
bokstäfver i stilen. Något afseende på huru de komma att stå i
förhållande till ett ords stafvelser borde derför icke göras; men enligt
bruket särskiljas de dock i vissa fall. Så begagnas icke ligatur, om dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
