Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framför hvarje rad i ett citeradt stycke, användes nu endast sällan,
och då på författarens uttryckliga begäran.
251 Citationstecknets rätta placerande i förhållande till skiljetecknen
är en ganska väsentlig sak, som dock ofta förbises. För komma och
semikolon finnes ej någon bestämd regel, dock sättas de nästan alltid
bäst utanför citationstecknet. Några författare vilja hafva komma
innanför, isynnerhet då citationstecken i öfre kanten begagnas och
kommat derigenom blir stående långt ifrån ordet. I sådant fall har man
naturligtvis blott att iakttaga att det sättes lika öfverallt. Punkt
sättes innanför citationstecknet, då itieningen från början är citerad,
t. ex. »Att upplysa sitt förstånd och rena sin vilja», säger Beskow,
»är alltid det första vilkoret för ett lyckligt själslif, en värdig
lefnads-bana.» — men utanför då endast senare delen af meningen är citerad,
t. ex. Beskow säger: »att upplysa sitt förstånd och rena sin vilja, är
alltid första vilkoret för ett lyckligt själslif, en värdig lefnadsbana».
Här måste punkten stå utanför, emedan den tillhör hela meningen,
då deremot citationstecknet blott hör till senare delen af densamma.
Utrops- och frågetecken stå i de flesta fail rättast innanför, dock
kan någon gång samma förhållande inträffa med dem som med punkt,
t. ex. Han sade: läs »Frithiofs Saga»! Hon frågade: är han »Skandinav»?
Vanligtvis äro dock hela utrops- och frågesatser citerade, t. ex. Han
sade: »läs Frithiofs Saga!» Hon frågade: »är han Skandinav?»
Då, såsom i romaner ofta förekommer, minus begagnas i st. f.
citationstecken, måste äfven dessa vid sättningen behandlas såsom
sådant tecken.
Minus begagnas äfven i stället för parentes eller för att afskilja
satser; de böra i förra fallet behandlas såsom parenteser, d. v. s. följa
med det ord de skola innesluta. Då minus begagnas i st. f. »till»
mellan siffertal, får detta tal icke af delas på två rader; kan sådant icke
undvikas, bör minustecknet utbytas mot bokstäfver. Mellan minus i
transumsionsrad (som tecken att något är utlemnadt) sättes halffyrkant.
Transumsionsrad bör icke göras för lång, eller flera sådana rader upprepas.
Urlyftning. Skepp. Kolumn. Indrag. Utbindning.
252 År vinkelhaken fullsatt, så måste sättningen naturligtvis lyftas
ur. Detta sker antingen genom att nedskjuta sättlinien under första
raden, lägga båda tummarne derpå, långfingren böjda mot sättningens
sidor och pekfingren ofvanpå; på detta sätt hopklämmes sättningen, och
genom att böja denna ifrån sig lyftes den ur, hvilande på sättlinien;
eller ock genom att lägga sättlinien på öfversta raden, fingrarne i
samma ställning som of van nämnts och lyfta ur genom att böja
sättningen åt sig. Det förra sättet begagnas med större säkerhet vid stora
format och nästan alltid af nybörjare; mera försigkomna sättare
begagna oftast det senare sättet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
