- Project Runeberg -  Handbok i boktryckarekonsten /
167

(1881) [MARC] Author: Johan Gabriel Nordin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beräkning, sättes detta helst i hufvudet, men kan också, likasom ordet
»kronor», sättas ytterst på första raden, utan att sedan behöfva citeras.

Sifferspalterna sättas som vanligt. Skulle i en spalt regelbundet
förekomma två pris, skilda med minus, så böra dessa senare alltid stå
midt under hvarandra. För att få spalten jemn utsätter man då alltid
nollor för öre eller kronor, i fall dessa bägge förekomma i något pris.

Ornament

begagnas inom boktryckeriet hufvudsakligen för att bilda ram om en 328
hel sida eller en del deraf. På ett ornament måste man ställa följande
fordringar:

1) att det passar till arbetets innehåll;

2) att det öfverensstämmer med den öfriga utstyrseln i arbetet;

3) att det har naturlig förbindelse mellan sina enskilda delar; och

4) att de enskilda delarne öfverensstämma med hvarandra i stil.

I af seende på punkt 1) vilja vi som exempel anföra, att den ram

som passar för ett omslag till ett häfte dikter icke passar för t. ex. ett
matematiskt arbete o. s. v.

Stilar af utpreglad mediævalform kunna ej sättas tillsammans med
hvilket ornament som helst; finnes ej antika ornament, så bör härtill
endast användas linier. Magra stilar tyngas ned af ett kraftigt
ornament och tvärtom.

Med naturlig förbindelse menas att hvarje del af ett ornament
bestämdt förenas med de öfriga, så att icke en linie slutar eller börjar
utan fortsättning i bredvid stående. Detta har egentligen’afseende på
fantasi-ornament, der de olika delarne kunna användas om hvarandra
efter sättarens smak, men måste äfven iakttagas vid sammansättning
af en del ram-infattningar.

Punkt 4) afser i första hand att ett ornaméntgamityrs skilda delar
skola af stäinpelskäraren vara graverade så, att de i utseende passa till
hvarandra och att de sammansatta bilda ett regelrätt helt. Vidare
att sättaren icke får begagna ornament af olika karaktär tillsammans.
Bland den stora mängd ornament, som stilgjuterierna nu sända i
marknaden, finnas naturligtvis många hvilkas enskilda delar kunna begagnas
tillsammans med delar ur andra garnityr, men då måste de
öfverensstämma i karaktären, i liniernas groflek, form o. s. v.

Som exempel på ett ornament med regelrätt teckning och naturlig
förbindelse kunna vi anföra s. k. ornament å la grécque:

HiiiiiiiiimiiiiiH!

Med enkla linier kunna åstadkommas så många variationer, att, om
man äfven tager i betraktande de rena former som häraf fås, dessa i
de flesta fall torde få anses för den bästa materiel för infattning.310

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/njgboktr/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free