Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undre sidan af linien stycken af precis nonpareille-fyrkanternas höjd
och 4 till 5 ciceros bredd, mellan hvilka öppningar jag lemnade qvar
en ungefär en cicero bred fot, så att linien fick följande utseende.
Med en liten spetsig tång böjde jag nu linien efter teckningen.
Efter hvarje böjning satte jag liniens tryckyta mot teckningen å
papperet för att öfvertyga mig att den öfverensstämde dermed. Sedan hela
linien var noggrant böjd, satte jag henne med fotterna mot teckningen
å fyrkanterna och började att inpassa fotterna i dem. Om fotterna
voro för breda och hinderliga för den öfriga sättningen, filade jag af
dem eller böjde dem i en annan riktning, naturligtvis under iakttagande
af att ej sjelfva liniens böjningar förändrades. På samma sätt satte
jag väg- och gränslinierna; för jembanor nyttjade jag särskildt derför
skurna eller gjutna feta punkter och streck.
Den svårare delen, framställande af sjögränsen, var ännu qvar,
och efter några misslyckade försök, t. ex. med om hvarandra satta
punkter å nonpareille fyrkant, kom jag på den tanken att låta gravera
punkter efter ett visst system, nämligen 8 gånger 8 feta punkter på
en nonpareille-fyrkant. Sedan af denna stämpel tagits en kopparmatris,
gjordes punkterna i ena hörnet fina, och härå togs en ny matris, sedan
gjordes punkterna i ytterligare ett hörn fina, så äfven i tredje hörnet
och slutligen gjordes alla punkterna å fyrkanten fina. Med dessa fem
olika sorter fyrkanter började jag nu arbetet genom att å fyrkanter
med endast feta punkter medelst en urmakarefil noga efter teckningen
bortfila punkterna efter landkonturerna. Sedan jag stält dessa fyrkanter
med den urfilade sidan närmast landgränsen, fortsatte jag så, att der
två feta punktfyrkanter bildade en vinkel insatte jag en fyrkant med
3 hörn feta punkter; der flera feta fyrkanter stodo bredvid hvarandra
satte jag fyrkanter med feta punkter i två hörn och å landtuddar satte
jag en fyrkant med feta punkter i ett hörn, naturligtvis vändt från
vattenytan.
På detta sätt erhöll jag en vacker beteckning och god schattering
af vattengränsen, men det visade sig dock att 64 punkter måste stå
för nära hvarandra för att kunna rymmas å en nonpareille-fyrkant,
hvarför jag sedan vid sättning af en telegrafkarta begagnade 6 gånger
6 punkter å samma utrymme. —
Större kartor i boktryck äro i allmänhet öfverflödiga, då genom
zinkografi, kemitypi eller fotolitografi plattor billigare och fortare
framställas. Telegraf- och jernvägskartor, som ofta behöfva ändras, kunna
J. O. Nordin, Handb. i Boktryckarekon.den. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
