- Project Runeberg -  Handbok i boktryckarekonsten /
196

(1881) [MARC] Author: Johan Gabriel Nordin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än nn och således äfven lättare att inpassa å de förut tryckta
system-linierna. Uppfinnaren till denna metod var italienaren Ottavio Petrucci.

Uppfinnaren af den nu brukliga metoden, som gör det möjligt att
samtidigt sätta både systemlinierna och dithörande tontecknen, gjordes
af Johann Gottlob Immanuel Breitkopf i Leipzig. Efter honom
uppträdde flere och försökte förbättra metoden; bland dem vilja vi omnämna
Fournier, Gando, Eugéne Duverger, Brun, Cardel och Tantenstein.
Duverger, som å 1820-talet mycket ifrade för musiknottryckning
medelst boktryekspressen, arbetade icke på fullkomnandet af Breitkopfs
metod, utan satte först alla nottecken, med undantag af systemlinierna,
stereotyperade sedan denna form och drog med en särskild för detta
ändamål konstruerad maskin systemlinierna i den ännu mjuka
gipsmatrisen. Resultaten blefvo öfver förväntan goda och öfverträffade i
notfigurernaa elegans och liniernas jemnhet allt annat före honom i
denna väg åstadkommet. Men kostnaderna för utförandet af sådana
plåtar voro så stora, att ett allmännare användande af denna metod
omöjliggjordes.

Fördelen att medelst rörliga typer kunna trycka musiknoter består
egentligen i att dervid musik och text kunna tryckas tillsammans. Vid
större upplagor tillkommer äfven större prisbillighet än om tryckningen
skulle, såsom vanligast är fallet, ske i stentryck.

Försök hafva på senare tiden gjorts att trycka noter och linier
hvar för sig, men hinder härför utgör dels svårigheten att vid
tryckningen få så noggrant register som erfordras, dels kostnaden.

Notsättning skiljer sig från vanlig textsättning, der hvarje rad är
ett helt för sig, deri att här icke allenast de särskilda typerna hafva
olika kägel, utan sjelfva raden (notplanet) är, med få undantag,
genomkorsad af antingen uppåt eller nedåt gående typer. Dessutom äro ofta
raderna beroende af hvarandra.

Hvarje nottecken är gjutet på en bestämd kägel, som systematiskt
sluter sig till hufvudkägeln, och varierar emellan 1 till 5 fyrkanter;
bredden deremot är från V2 till och med 10 fyrkanter. Med fyrkant
menas här en qvadrat af en notlinies kägel, så att vid text-noter en
fyrkant är lika med V2 petit, o. s. v.

I musiknotstilen förekommande tecken kunna indelas i:

1. Linier. Dessa gjutas å V2, 1, 2, 3, 4 och 5 fyrkanters längd:

och midt på kägeln, hvarigenom icke allenast bildas de behöfliga
mellanrummen uti notplanet, utan det också blir möjligt att både
uppåt och nedåt använda de nottecken, som ega anslutningslinier
till notplanet.

Vid sättning af linier bör man alltid undvika att sätta
skarf-verna midt under hvarandra, emedan de i så fall synas mera, således

på detta sätt: –––––-men icke så: ■ ––

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/njgboktr/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free