Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bordets hål, så infalla motsvarande stift och lyfta bordet mot
behållaren. I detta ögonblick befinna sig äfven de hål som angifva
facket under motsvarande hål, hakame intränga och förorsaka tungans
öppnande, och den önskade bokstafven nedglider på mottagningsbordet.
Detta återtager nu sitt lutande läge och vandrar så tills det kommer
till den kanal genom hvilken typen skall bortföras. Nu höjer bordet
sig åter ett ögonblick och en stötare skjuter bokstafven in i kanalen,
hvarefter bordet åter nedfaller och går vidare. När stilen inkommer
i kanalen ligger den ännu på sidan; genom en andra stötare, som
verkar tvärs öfver kanalen, reses den nu på rätt sida såsom vid
sättning och framskjutes i en lång ränna såsom i en stilgjutarevinkelhake,
hvarifrån den mottages af ombrytaren.
Afläggningen sker numera för hand och verkställes, liksom stilens
återuppsättning för maskinen, af gossar.
De fördelar som denna maskin erbjuder äro: att sättningen skør
automatiskt; att manuskriptet kan perforeras af författaren äfven utom
tryckeriet; att flera manuskriptremsor kunna perforeras på samma gång
och således användas samtidigt på flera olika platser; att det kan
begagnas flera gånger och således till en del motsvarar stereotyp o. s. v.
Maskinen användes bl. a. af Mackie sjelf i Warrington, London
och Crewe samt af Clay, Son & Taylor i London. Den skall sätta
omkring 9,000 bokstäfver i timmen. Å manuskriptmaskinen lärer kunna
åstadkommas lika mycket. 1877 var priset 250 £.
Engelsmannen Millar uppfann i början af 1870-talet en enkel
sättmaskin med nästan upprätt stående stilbehållare, men utan
lednings-rännor. Dessa ersattes af ett bakom stilbehållame beläget lutande plan
med två derå i vinkel V lagda kanter, hvilka sålunda bildade en
triangel med stilbehållame som bas. Stilen utstöttes ur sina behållare
af medelst tangenterna påverkade stötare och leddes af kanterna under
fallet utför det lutande planet till vinkelns spets och derigenom i
vinkelhaken. Maskinen innehöll gemena bokstäfver, utslutning och
några af de mest förekommande versalerna. Öfriga behöfliga
bokstäfver tog sättaren ur en bredvid stående liten kast och släppte dem
i rätt tid inom vinkeln så att de kommo på sin behöriga plats bland
de genom maskinen satta.
Den egentliga fördelen hos denna maskin låg väl i det billiga
priset (25 £). Den användes bl. a. en tid i Lettevereins tryckeri
i Bérlin.
C. Kastenbein i Briissel intager f. n. otvifvelaktigt första rummet 360
bland dem som på ett lyckligt sätt löst den svåra uppgiften att
konstruera en praktisk sättmaskin. Han har vid byggandet af sin maskin
begagnat både Hattersleys och Mackies idéer, och genom de förbättringar
som sedan vidtagits har den vunnit ganska stor spridning. Den första
maskinen byggdes af Kastenbein, som då var i Paris, för Times’ tryckeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
