Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aftryckes å arket som ej skall vara der, smörjer sig, genom att
rem-mikan utskurits för mycket.
Lappningen. I de flesta fall blifver första aftrycket af en form
icke jemnt. Pressen må vara felfri, stilen god och jemn, så gifves
det dock alltid några omständigheter, som göra sitt till, att tryckningen
icke kan företagas, förr än man här och der fått upphjelpa tryckets
jemna utseende, »utsättningen», öfver hela formen. Denna upphjelpning
kallas i Sverige lappning, och tillgår vid en vanlig form sålunda:
Sedan dragkraften genom den i föreningsstången befintliga skrufven,
eller å knäpressar kilen, blifvit stäld så löst att nätt och jemnt aftrycket
blir synligt, fäster man ett tunnt, satineradt, limmadt ark å däckeln
medelst litet klister i båda öfre hörnen, slår forsigtigt ner reramikan
och däckeln samt tager ett aftryck. Sedan detta skett och innan
man lyfter upp däckeln, sticker man med en nål ett par hål genom
timpanen och däckeln, så att arket hvarå aftrycket tagits blir
genomstunget. Har timpanen redan förut flera sådana hål, så måste man
utmärka de sist tagna med blyertsstreck. Man behöfver* vanligen två
nålar, och för att bättre kunna handtera dem fäster man vid hufvudet
en korkbit eller litet lack. Utom detta afdrag, som skall tjena till
grundlag för lappningen, tages ännu ett par sådana å tunt postpapper,
för att, allt efter behof, sönderklippas och påklistras det första arket.
För lappningen behöfves en spetsig sax och en skarp knif. Man
tager arket och granskar det noga, både på trycksidan och bakpå, och
ser nu vanligen att några ställen utkomma efter önskan, andra deremot
för svagt eller för starkt. Att utjemna detta är lappningens uppgift.
De för starkt utkommande ställena utskäras, de svaga ställena
öfver-klistras med ur ett andra ark noga urklippta bitar och de svagaste
ställena påklistras ännu ett ark. Detta är en vanlig lappning. Finare
arbeten måste behandlas med mycket större noggrannhet. Här måste
icke allenast titel- och rubrikrader, med fetstil satta ord i texten
underläggas, utan äfven de fina strecken å större bokstäfver och ornament
utskäras. Detta är ett mycket tidsödande och kostsamt arbete, som
fordrar stor ackuratess och mycket tålamod.40’
Till underlag vid utskärningen begagnas med fördel en glanspapp
och vid klistringen fint siladt stärkelseklister.
Ar lappningBarbetet färdigt, så skrufvar man af remmikan,
nedfäller däckeln, så att den med sin öfversta ända hvilar på digelns kant
(således icke på formen), lösgör timpanen, insätter deri knappnålarne
i sina hål, fäller timpanen bakåt och inpassar lappningsarket med hålen
på nålspetsarne samt fastklistrar det å timpanen. Härvid efterses att
nålarne icke komma att sitta snedt, en olägenhet som vanligen
und-vikes genom korkbitarne vid deras hufvuden. Sedan nålarne urtagits
fastsättes åter timpanen, och remmikan fastskrufvas. Nu tagas ett
par blinda aftryck (d. v. s. utan färg), hvarvid bängeln fasthålles litet
längre än vanligt, så att lappningen må få tid att sätta sig. Derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
