- Project Runeberg -  Handbok i boktryckarekonsten /
303

(1881) [MARC] Author: Johan Gabriel Nordin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

släpar öfver denna och således blir svärtadt. Denna olägenhet afhjelpes
genom tillsättande af flera band eller snøren; finnes icke plats härför,
kan man, isynnerhet om mjuk däckel begagnas, försöka ditsätta ett
tunt sidenband af samma storlek och bredd som de vanliga
maskin-banden; man hopklistrar det med upplöst gummi, låter det derefter
torka, samt borttager vigtema (tyngderna). Ett sådant band kan utan
vidare följa med öfver stilen, då dess tjocklek knappt torde utgöra mera
än ett pappersark, hvarvid man skär ur cylinderöfverdraget just så
mycket’ som bandets bredd fordrar. Kan detta icke ske, så kan man
hjelpa sig genom att från .bandstången bakom tryckcylindern påsätta
några band eller snören upp till bakre bandtrissan.

Utom de nu omtalade hufvudbandledningarne finnes ännu ett antal
band för arkens fullständiga utförande på mottagningsbordet. Härtill
kan man stundom med fördel begagna fina snören i st. f. band, hvilka
senare fort blifva smutsiga genom arkets glidande derå, isynnerhet vid
tryckning af formar som fordra mycket färg. Snörena, som ej hafva
så stor mottagningsyta, hålla sig längre rena och kunna äfven med
obetydlig kostnad oftare ombytas. Genom att ingnida banden med
talk minskas smörj ningen.

Registret.

Sedan däckeln är i ordning, inskrufvas den främre punkturen i 402
det af de å cylindern befintliga hål, som bäst derför passar. Denna
punkturs ställning rättar sig efter arkets storlek, men bör i de flesta
fall hafva ett af stånd från arkets ytterkant af 3—5 cm., och härför
passar vanligen det mellersta hålet. Sedan denna punktur är
fast-skrufvad, lyfter man upp det sneda utläggsbordet, så att man har
cylindern fri för den bakre punkturens isättande. Härför ituvikes ett
ark af det papper, hvarå formen skall tryckas, och lägges med falsen
mot den främre eller gripare-punkturen, så att griparne kunna fatta
lagom tag i detsamma; härefter vrides cylindern framåt och arket
an-lägges* deremot för att kunna bestämma i hvilket hål den bakre
punkturen bör inskrufvas; härvid tillses, att äfven nämnda punktur kommer
hvarken för långt in eller ut på arket. Sättes punkturen för långt in på
arket, så kommer det att ligga bukigt öfver densamma, emedan iläggaren
i de flesta fall ej kan med tummen fatta så långt in på arket, att han
med den når punkturhålet. Sättes den åter för långt ut, är iläggaren
tvungen att fatta arket så knappt, att han ej kan tillräckligt styra
det; i båda fallen kommer han vanligen att göra mycket makulatur.
När denna punktur är insatt, nedfälles utläggsbordet och den derpå
befintliga skjutbara linialen ställes efter ett midtitu viket ark, som
stödes mot främre punkturen. Nu ställas de på en stång medelst
skrufvar fasthållna hållarne, genom riktning dels åt sidorna och dela
i höjden, efter arkets storlek och så att de komma mellan griparne.411

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/njgboktr/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free