Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då färg förvaras obegagnad, bör deröfver hällas litet vatten eller
fernissa, hvilket hindrar den att torka och skyddar den mot dam. Vissa,
synnerligen af mineralier bestående färger sjunka, då de stå obegagnade,
till bottnen, bilda bottensats. Sådana färger måste före begagnandet
rifvas om.
Vid tryck med kulört färg å typer förlorar denna ofta sin glans
och renhet. Mest förändra sig metallfärger, hvilka på stilmetallen bilda
en oxid, som öfvergår å valsarne, hvarigenom färgen efter hand synes
allt orenare. Denna oxidation uppkommer mindre å stilens bildyta
än i dess fördjupningar, och det är derför dessa som mest behöfva
skyddas. En annan olägenhet är svårigheten att få stilen ren, hvilken
svårighet isynnerhet framträder vid begagnandet af metallfärger, i det
dessa bilda ett riktigt kitt, som gör afläggningen ytterst besvärlig.
Som säkraste skyddsmedel i fördjupningarne förordas gummi arabicum,
hvilket besitter den egenskapen att i fuktigt tillstånd ej vara
mottagligt för feta kroppar och i torrt tillstånd fasthålla dem å sin yta.
Gummering af en form, inbegripet steg, sker med en korthårig borste.
Gummilösningen bör bestå af 80 delar gummi, tjock som grädde, 12
delar koksalt och 8 delar glycerin. Det ännu fuktiga gummit aflägsnas
från stilens bildyta genom afdrag å ett starkt limmadt och väl fuktadt
ark, så att endast fördjupningarne blifva gummerade. Vid vaskning
med vanlig lut sväller gummit genom fuktigheten och borttrycker den
derå sittande färgen.
432 Degfärger. För att undvika den olägenhet som de färdigrifna
färgernas torkning medför och det icke sällan misslyckade besväret
att sjelf rifva färgen, började firman Lorilleux i Paris efter
Paris-utställningen 1867 att utsända deg färger, i form af små kakor. Den
fördel, som denna färg medförde, gjorde att den fick ganska stor
användning, och firman var under fem år utan konkurrent i tillverkningen,
intill dess Frey & Sening i Leipzig äfven lyckades framställa sådan färg.
Denna färg förvaras bäst i bleckdosor, der den skyddas för dam
och beqvämt handteras. Vid begagnandet tager man med en ren knif
så mycket man behöfver till för handen varande arbete. Man bör vid
blandning af flera färger noga akta sig för att något, om äfven aldrig
så litet, af den ena färgen kommer i den andras dosa, hvilket ofta
händer, om man icke noga rengör knifven från den färg, hvartill han
förut begagnats; ty »genom den stora intensiteten hos degfärgema är
den minsta ofrivilliga blandning af skadlig verkan och endast medelst
af skärning af en tunn skifva kan man sedan undvika att ett större
qvantum blir obrukbart. Derför: antingen en särskild liten knif eller
fin metallspån för hvarje till blandning behöflig färg, eller ock en knif
som är väl rengjord!
Sedan sten och löpare äfven äro sorgfälligt rengjorda, rifver man
den uttagna färgen litet, först utan fernissa, emedan, om denna genast
tillsättes, löparen en stund går öfver färgen utan att de förbinda sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
