Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnessång ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon nr grottan »mygt, förklädd, beväpnad-,
Att med älskarn segra eller dö. ^
Men med ögat tyngdt af dödens smarta,
.Sackar hon, och blod flöt ur dess hjerta:
”Mornis Son! min sista klagan hör!
Laga till min trånga graf — Mitt öga,
6åsom morgonstjernan i det Höga,
För en högre flammas ljusning* dör.
Bedan nalkas sömaen — for Oithona
Höjs ej mera dagen» gyllne krona!
GTaul! o, hvi fick din brad ej stanna,
Såll af kärleken och hoppets vår, #
I sin oskalds himmel, i Duvranna?
Der med fröjd J följden minå spår,
Bygdens Tärnor! Glada nngdomsstrålar! —
Griften öppnas . .. Ärans ljus ej målar
Mer mitt namn, som flyr i glömskans haf!”
Na hon sonk på klippans häll, förbleknad.
Hjelten, lik en stam i siormen veknad,
Reste stam på höjden hennes graf:
Satt der ofta, ander nattens timma;
Såg Oithonas bild på molnen simma.
Sällan sågs han se’n i Fingals-borgen;
Hvarje stråle i hans öga dog.
Ossian blott förstod att smälta sorgen,
När den Gamle p& ’sin harpa slog.
Då hvar sträng så skärt hpn hörde tona
Minnes-sången, helgad åt Oithona,
Sväfvade ett Ijas på Gaols kind.
Mången suck då från hans hjerta hördes;
Sucken var, som onl en bölja rördes
Sakta krasad af en midnattsvind,
Sedan stormens vingar mer ej rasa,
Allting hvilar; blott ej nattens fasa.
WOOO—ftlBBWV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
