Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sköna Cunnigunda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hvad skall jag förtiga? Kanske att ni älskar
Valdinean, ehnrn ni med samma behagslystnad gör
edra anspråk gillande hos alla andra Riddare.”
”Deri består ej allenast min hemlighet,”
tilläde Cnnignnda, skalkaktigt leende. — ”Hör mitt
stora beslut: jag vill alska och försaka!”
”Älska och försaka, rid edra ir och med er
medfödda lattsinnighet! — Ni vill di förmodligen,
som blomman skiljd från ljuset, låta er
namnkunniga skönhet, hvilken drager hilften af
Orientens afventyrare till edra fotter, förblekna inom
de dystra klostermurarna?”
”Jag, gi i kloster!” genmälte skrattande
Cu-nigunda. — ”Nej, skönheten är just den
blomman, som mest älskar ljus och fjärilar. De unga
Riddarno mi gerna bara mina fargor, upphöja
mitt lof till skyarna i sina kärlekssånger, och tafla
med adel stolthet, att som segervinnare mottaga
belöningar af min hand; men att föra dennä hand
till altaret må ingen hoppas. — Sätt dig,
Vero-nica, jag vill ännu länge språka med dig,
medan den talrika skaran sysselsattes af jagten^l—
Hör , huru härligt jagthornen dåna i skogen!”
Nu satte sig den svartbruna Verouica vid den
•köna Frökens sida, och den sednare började:
”1 dag vill jag tala rätt förtroligt med dig i
ty jag näns ej längre stegra din nyfikenhet, icka
längre dolja orsaken till mitt beslut. Mea du
måste lofva mig, att hvarken för min Far eller
någon annan dödlig yppa, hvad jag säger; ty
man skulle då kalla mig fåfäng, ochiqgen tapper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
