Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sköna Cunnigunda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ _
uare-fftrve*lar alltid den nSrvarande itunden med
en evig tillvarelse, och svärmar 1 en oviss drSmverld.
Min Far måste dock hafva ratt, ty jag ser honom
alltid glad under bemödandet att förlyckliga
verkligheten, utan att tvista om skuggbilder-af det
tillkommande,, och hans Vasaller hafva ej att klaga
öfver honom. Veronica åter talar i sitt mystiska
språk om själavandringen; men det vore också rätt
besynnerligt., om min lifliga själ skulle förflytta
sig i den troge Apis! Nej, jag vill ej grubbla
derpå, blott njuta den rikedom och det anseende,
hvartill slumpen gifvit mig rättighet.”
Emellertid gjordes stora anstalter till
brol-loppet, och den gamle Grefven hade en
synnerlig glädja deraf: ty lustbarheter, af hvad slag som
helst, hade alltid försatt honom på hans rätta plats.
Aldrig kunde en Fante mera pryda en thron,
än hans runda och vällastiga figur högsätet vid
ett gästabud. — Derföre var också hans borg for
alla lycksökande Riddare en tillflyktsort: ty, på
många år, hade ingen sedesam Hus-Fru med
vördnadsbjudande ordning satt en gräns för det
friare ungkarls-lifvet. Cunigunda hade tidigt förlorat
sin Mor, och uppväxt bland hvirfvein af de
artiga gästerna, som vid alla tillfällen hyllade henne
som borgens herrskarinna.
Öfver all beskrifning skon var anblicken af
den unga Brnden, som, i sia hvita, med
guldblommor inväfda atlaskladning, stod . på
slotts-balconen, att viaa sig for det tillströmmande folket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
