Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sköna Cunnigunda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Caaiguuda foljde snart sin Cunibert till
rid-dargodset Valdineau, der karleken blef en
ständig gast, som dock aldrig tröttade med sin
närvaro. Den vänliga glädjen gycklade som ett
lekande barn i Cunigunda* anletsdrag, och omgaf
alla, hvilka nalkades henne, med sitt förtrollande
skimmer; hvarföre ocksi hennes boning blef en
samlingsplats för nöjen och väl ordnade lastbar*
heter.
Så’ flydde åren sin kos, som vågor bland ro*
sor, och tiden vågade ej lemna något spår af gin
vexlhig på den sköna Borgfrans anlete eller vext.
For Riddaren hade jemväl ungdomsåren
bort-flugit, med ilande fröjd, ander delandet af sin
makas fester, jagt och torneringar. Några
vapenbragder , påkallade till eget och grannars försvar,
voro af den obetydlighet, att de ej kunde väcka
honom ur hans glädjedröm; och han skulle ej så
hastigt blifvit varse, att han närmat sig
mannaåldern, om ej Cunigandas Syster, Gertrud, med
sina väl uppfostrade barn, efter tjugo års
frånvaro, hade kommit att besöka sina aflägsna fränder.
Hennes Söner voro nu alla uppväxta till
stolta Vapensvennér, som med ljusa, längtande
blickar sågo in i verlden, sina framtida bragder till
mötes; och Döttrarna sköna blommor, som gladde
sig åt känslans vårluft, der deras tankar svingade
sig som lätta sångfoglar för att söka sig en make.
Vid de unga flickornas anblick mulnade
Cunigandas ögon, ty. hon upptäckte na först, att
vå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
