Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sköna Cunnigunda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, efter elemeaternas strid, uttröttade naturen,
aom omgaf henne. Stormen rar tystnad > oéh den
blekröde månen framskimrade mellan de skingra*
de skyarna, som en ofantlig lampa i midnatten*
grafchor.
Dä först upptäckte den olyckliga , att hon
tagit fel om vägen till klostret, och befann sig i
en alldeles okänd trakt. Bn vidsträckt hed,
öf-vertäckt med flygsand och glest besådd med
dverg-tallar, på enai sidan begränsad afhafvet, pi den
andra af till molnen höjda berg, utbredde sig for
den häpna vandrerskan. Hastigt tindrade ett
ljussken fjerran på den ödsliga slätten, och den
utmattade tänkte: der bortasitta, kanhända,
fredliga menniskor vid eldstaden, omgifna af glada
barn. ”0 Gud! äfven jag” — suckade hon och
nedsänkte sina halfsläckta blickar mot jorden —
”Jag måsté dock söka en fristad,” — tilläde hon
sorgsen, och vandrade framåt, med trötta steg, i
den djupa sanden.
Ljudlöst flaxade nattfoglarne’ förbi hennea
hufvud, och mellan de förtorkade träden
framskymtade bleka gestalter, hvilka tycktas förfölja
henne., Längs efter hafsstranden upprepade
vågornas entoniga brusning ett echo af ändlös
jem-■mer. Ljusskimret närmade sig, och oförinodadt
-stod Cunigunda vid porten af en kyrka, som, lik
en öfvergifven ruin, ännu qvarstod, till tecken,
att nejden varit bebodd. Genom de höga, med
helgonbilder målade fenstren kastade
mångfaldiga ljgs ett kristallklart skimmer, och frän det inre
hördes dofva röster, i midnattens tystnad, upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
