Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sköna Cunnigunda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifva våra barik och bar inbarn — — — Alls
dessa skola nu irra i den eviga natten, mellan
himmel och jord; ty denna jordiska uppfostran,
som, genom den fria viljans arfsrätt, skulle leda
oss till ett evigt lif, ar ofulländad, emedan din
fåfänga förtrampat fröet till v&r jordiska tillvarelse.”
”Nåd, nåd!” — ropade Cunigunda med en
röst, som kunnat genomtränga himlarna, och
ned-sönk, med bedjande blickar och sammanknäppta
händer.
”Ve! Ve! Ve!” — svarade de främsta
skuggorna , och ett upprepadt echo ljöd, Jikt en
dödssuck, genom templet.
”Nåd, nåd, för den ångerfulla!” — suckade
hon åter ur djupet af sitt förkrossade hjerta; men
ett trefaldigt Ve! bäfvade geuom
tempelgångarna, och vålnaderna trängde sig omkring henne
med hotande åtbörder och ropade hemskt:
”Gif oss barndomens drömmar och
ungdo-menB tjusning! Värm oss vid ditt hjerta, att vi
må ana, hvad kärlek är: vagga oss på dina
armar, att dess gudomliga gnista en enda sekund
må sprida salighetens lif i våra till hälften
vaknade själar! — Gif oss lif, Synderska! I den
eviga natten förbanna vi dig!”
Dl blickade den bafvande Cunigunda med
ångrens tårar upp till altaret, och vid korset såg
hon den hvitkladde JEngeln med svirdet, som
hastigt i hans hand forbyttes till en fridens palm.
Förföljd af de hotande skuggorna, skyndade hon
till altarets fot, der *hon, lindande sina armar om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
