Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
E l Z Z I 0.
Jag iet ett land, der Oniani harpa hvllar
Bland forntidsbragder i sin tysta graf;
En Ynglingsvålnad på dess klippor ilar,
Se’n afnndsdolken honom doden gaf.
På minnets gr as hans andestam ma klagar,
Och matt från latan hors Maria» namn —
Då nattens storm bland dunkla skyar jagar,
Ur molnen skymtar fram hans bleka hamn.
I kfinslans vår gick Rizsio med sia luta,
Sitt fadersarf, till fjerran lander förd,
Att sångens fröjd i adla sinnen gjuta,
Och hvar han kom, blef troubadouren hord.
Ej mera såg han le i rosenfärgen,
Ej i orangens guld, sitt fosterland:
Han satt en främling på de Skottska bergen»
Der forssen dånade mot klippestrand.
Kring Rizzios öppna liljepanna lekte
De svarta lockarna for vindens våg,
Då sångens gad med lätta vingar smekte
Den milda sorg, som i hans öga låg.
Så bildskön tycktes hans gestalt förklara
Den harmoni, som i sitt bröst han bar;
Dock vill den helst i ljud sig uppenbara,
Ty smirtan i sia tolk en vallust hat:
”0, sväfva for min själ, i minnets dager,
Italias himmel, evigt rea och biål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
