Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BLICK GER FRIBENS HELSNING.
I hyddans famn, med tysta qval fprtrogen,
Jag bod min-Sångmö in i aftonstanden,
Att lifva opp min sjSl med strängaspel;
.Men porgsen afven, hon med stilla vemod
På latan slog ett svagt adagio blott.
Re’n syntes böljans himmelsbl&a spegel
I aftonrodnans purpur smycka sig,
Och skogen* toppar bagade sig stilla
For Hyilans majestät. Jag »åg di ut
Igenom fönstret, med en halfqvafd fråga:
Om Ingen engel sonk pä qvallens svalka
Till sorgens hem med fridens helsning nert
Di se! hvem svafvade förbi, s& herrlig,
1 maktens glans af hvita spännet ford?
Det Nordens Ande var. Sank ner, o Svea!’
Din Qållthrons purpursky kring hjeltens vagn!
Och da, o KSrlek! folket» helga Karlek!
Knyt ifrån bröst till brost en eklöfskrans
Och vira kring hans mörka lockars prakt!
Har* skon hån var, då höga hjeltepannan
Sin himmel sånkte i mitt låga tj&ll.
Då fridens helsning från CARL JOHANS öga
Gaf Nordens tirna sångens ljufva lon!
Naturen log si sallt i aftonskimret,
Och delade mitt hjertas tysta bon.
Jag slog min lata — och med vaknad fröjd
Hvar sträng i aftonvinden hördes tona,
Nar stjernorna, på fjället* blåa hojd,
Sig bildade i glans till Hjeltens krona.
W%OOOg»OPOOVV» I S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
