- Project Runeberg -  Samlade dikter / Del 2 /
139

(1831) [MARC] Author: Julia Nyberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LYKTAN*).

Marie! Kr jag. dig åter ? Delte
Da ej min vår? Ditt vallhorn klang,

I lunden näktergalen »pelte,

Och mellan bergen hjorden sprang;

Som Alpen* hvita roa da stod
1 aftonrodnans purpurflod.

Då yar det morgon i mitt sinne,

Fast solen sonk från fistets hojd;

Na härjar nattens stona derinne
Hvar blomma af min lefnads fröjd;

Ett inre sken jag endast fick:

Sank i mitt öppna bröst din blick!

Läs har, Marie! Hvar hjertats åder
Har jo kristallens klarhet fått,

Och bilden, som mitt qval förråder,

Ar ju din egen spegel blott!

Da trekar, tror mig hufvadyrf
Men se, har’ lågan uppåt flyr!

Dn fåfängt j&fvar, att en Lykta
Mitt hjerta är. — Ja, fifest da ler,

Hur* alla tankar til! d!g flygta,

Da tydligt geitonr glaset ser.

Da må val glädja dig deråt! —

Men hör, hur’ ödet skiljt oss åt, —

*) Jacob fV—r, en Schweitsisk yngling, yttnAé
endast på detta s&tt tecken till vassioaifhet, att han
ansåg sitt bjerta vara en lykta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:44:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/njksamdikt/2/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free