Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvartill hans far ej bifall ger.
Men Tamer är min frände vorden,
Och öknens hjelte; ej på jorden
I striden än hans like var.
Hvad angår mig hans gudalära?
Må solen han sitt offer bära,
Elddyrkaren sin Gud ock har.
Jag hyllar mina fäders seder:
Med fadersvälde dig bereder,
Den lott, hvartill du bäst är van,
Nomadens lif pä öknens ban.
Den brudskänk, som mig Tamer ämnar,
Jag väntar snart, och dig jag lemnar
I byte, när den rika hjord,
Fulltalig, enligt löftets ord,
Med hundrade kameler hunnit
Till lägret fram och hvila funnit.
Du innan kort blir Tamers brud,
Vid glada bröllopssångers ljud.
Men vågar Ferab se dig åter.
Ilans unga lif du snart begråter I»
Vid dessa ord med låtsadt hot,
Emiren bort sitt öga vände,
Rädd att den blick Camare sände,
Med knäppta händer vid hans fot,
Hans bröst till ömhet skulle röra,
Han gick, att ej dess böner höra.
Ty så är alltid mannens sed,
Då qvinnan böjer ödmjukt ned
Sitt knä, som för en Gud. Förgäfve*
Dess brutna röst af tårar qväfves,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
