Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart under Österns klara himmel,
Som gnistrade af stjernors hvimmel,
Sitt ödes dunkla famn emot,
Tält ifrån tält, Camare sväfvar,
Tills bortom lägrets gräns hon häfvar,
Ej för den dolda faran mer;
Ty ren mot skimrande azuren
Den herrligt tecknade konturen
Af Orientens häst hon ser.
Dock skönare vid qvällens stjerna,
Förbidande sitt hjertas tärna,
Stod Ferab vid den tysta graf,
Ej mera stödd mot tiggarns staf.
Det skägg, som nyss till midjan räckte,
Ej mer hans fagra kind betäckte,
Nej, fursten skön, som dagens Gud,
Slöt till sitt hjerta vårens brud.
Elysiskt deras suckar blandas,
Och för hvarann ett lif de andas,
Der själen i ursprungligt ljus
Förnam vid egna vingars sus,
Att blott för högre verldar buren,
Den var ett echo i naturen,
Af himlarnes lycksalighet,
Som kärleken blott tyda vet.
Dock drömmen flyr, minuten hastar,
Der blick och munn sin tjusning böt,
Då till sitt bröst han bördan slöt,
Som han i gyllne sadeln kaslar,
Och öfver sandig slätt sin kos
Han flydde bort med öknens ros.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
