Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af hämndens fröjd hans öga flammar!
lian känner Ferabs häst igen;
Men fast af Nedgde-ras den stammar
Och är den bästa springaren,
Den dubbla bördan, som betäcker
Ilans smärta länd, dock loppet stäcker
Och fäfängt sporren, blodbestänkt,
Ar djupt i särad sida sänkt,
Tills hvarje räddning är försvunnen,
Och döende han störtar ner,
Der aldrig grotta, skog blef funnen,
Som kärleken sin tillflygt ger.
Allt närmare ett stridsrop hördes,
Som genom öknens tystnad liven.
Camare blek och sanslös fördes
Till grön oas vid stjernans sken,
Densamma, der vid Ferabs möte,
Med Gudars fröjd inom sitt sköte,
Hon nyss så skön och lycklig var!
Stridsplatsen Ferab utsett har,
Och handen re’n på fästet hvilar,
Då Tamer fram till målet ilar.
Men sällsamt är hans tigerblick
Förmildrad, i det ögonblick
Han stadnar, klappar löddrig bringa,
Stolt att det ädla djur betvinga,
Som Beduinen skattar mest
Af jordens allt, sin snabba häst.
Ur sadeln sprungen ej, förgäter
Dock öknens hjelte, segervan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
