Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För sina qval. Ett irrsken lyser
I tankens mörka natt alltiner.
Den sofvande Iion stum betraktar,
På hvarje rörelse hon aktar,
Tills vapnet, som af Ferabs blod
Nyss largadt blef, hon sakta rörde;
Ur skidan sabeln varsamt förde,
Som i sin hand med hämndens mod,
Blodgirig som en lejoninna,
Ett ögonblick att fattning vinna,
Hon öfver Tamers hjessa höll:
Ett hugg — och röfvarns hufvud föll!
Till lägret hästen återvänder;
Men i ett språng Camare står
På marken. Hvart sin blick hon sänder,
Blott dödens hemska fasa rår;
Hon ser en tappad lans i sanden,
För hvilken mången pilgrim drog
Sin sista suck; med den i handen
Hon vägen till oasen tog.
Vansinnets eld ur ögat brinner;
Med spridda lockar, blodbcstänkt,
Likt hämndens engel hon försvinner,
Och tårar först hon återfinner,
Mot Ferabs brustna hjerta sänkt.
»Halfmånan af demanter prålar
An på ditt bröst, men ögats strålar
Med högre glans har döden släckt;
Dock gläds, min arm har mördarn räckt.
Jag kommer till ditt sista möte,
Som hämndens brud, alt i ditt sköte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
