Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till förstugan fram såsom ljungelden far,
Der väntande vagnarne vända.
När fotsteget sänkes för brudgum och brud,
Ungdomlig och skön i sin glänsande skrud.
Som rosor och myrthen omkransa,
Gullfuchsame stolta med fladdrande rnahn
Ilvithofvarne stampa. Från grönskande plan,
Ilej hoppsan, till kyrkan de dansa!
Vid jerngallerporten, der bruden steg ur
Hland folket, omringande kyrkgårdens mur,
livad ser hon, så häpen till sinnes?
Jo, Finngubbens bleka föråldrade hamn,
Så hemsk som en vålnad ur grafvarnes famn;
Och barndomens grymhet hon minnes.
Ett hotande ve från hans läppar ej går;
Men spådomen dock efter tiotal år,
Förgäten, hörs hånande tala
I hjertat och gjuta sin fasa deri:
»Förbannad en gång skall din allöda bli,
»Och detta du dyrt får betalaI»
Dock snart ser hon prosten vid altaret stå
Och heliga tallan, med korset uppå,
Af törniga kransen omviradt.
Der ljuder ej mera besvärjarens röst;
Med ungdomens hopp i det bäfvande bröst
Förbundet blir helgadt och firadt.
När orgorna sluta sitt tonande brus,
Till skålar och tal, komplimentcr och krus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
