Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men från ditt anlete, så skönt bestråladt
Af återskimret som din urbild gaf,
Snart masken föll, som lögnens ande målat.
Och när han sett sitt verk lian gläds deraf.
Lönnmördad har min tro på menskor blifvit;
Banditens dolk mer djupa sår ej gifvit.
Ej mer skall offret af en qvinnas hjerta,
Som du förgiftat med din lågas brand,
Af verlden hånadt i sitt djup af smärta,
Vid brutna eder och vid slitna band,
Föröka segrarne på nöjets bana
Och fåfängt hämnarn ofvan molnen spana.
Hvem ser den tår på qvalets bädd hon gjuter?
Hvem hör den suck från stumma läppar går?
Rädd att en högre magt dess bön förskjuter,
När blott en argud hennes dyrkan får,
Hvart skall hon fly, en fallen engel vorden,
Till Hades öknar redan dömd på jorden?
Men, outtömlig är den kunskapskälla,
Som tidigt åt min själ sin tjusdryck bjöd;
Bland snillets genier, ack, de evigt sälla,
Än aldrig ångrens hemska stämma ljöd.
I)er skall jag seklers rika skatt bevaka,
Som lärt Christina att en thron försaka.
Snart grafven skall ditt brott för evigt gömma
Ditt öde skall blott verldens undran få.
Fast på din dödsdom mina tårar strömma,
Den skall, o ve, från mina läppar gå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
