Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»En gång mellan skären den höstliga fjväll,
Då maka och barn i mitt ensliga tjäll
Kring slocknande brasan sig slöto,
Jag hörde ett nödskott ur böljornas svall,
Besvaradt af bergens fördubblade skall
Längs stranden, der stormarne röto.»
»Styr skeppet mot klippan, der bränningen slår!
Hvem vet, om i morgon ej strandgods jag får?»
Så tänkte jag, mörk uti hågen.
Min lykta jag tände, min bössa jag tog,
Den klickade aldrig, då sjöfogeln slog.
Som molnskyar ned uppå vågen.»
»Blif hemma,» sä ropade barnen, »min far!
Du sjunker i djupet, om båten du tar.»
Men snart uppå klippan, den höga,
Dit nödropen hunno ur stormarnes brus,
Med lyktan i handen, ett villande ljus,
Jag missledde seglarens öga.»
»Då molnbädden bröts af en ljungeld, i hast,
Med refvade segel och afbruten mast
Ett skepp mellan skären jag röjde;
Det sjönk ner i djupet, det slungades opp
Af böljan, som hvälfde sin skyhöga topp
Vid stämman, som thordönet höjde.»
»Det svallande haf var en flammande sky,
Som öppnade, slöt, under dånande gny,
Sin afgrund i rullande vågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
