Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men knappt har det skådat sin urbild derinnt,
Fullkomlig i allt, förrän ros efter ros,
Med förstörande sinne,
Det kastar i brusande svallet sin kos.
Af menniskans böjelse blef ju naturen
Bland plantorna, och ännu mer bland djuren,
En sinnbildslära, tolkande deri
Det godas rena, höga poesi,
Ljus, ordning, skönhet, kraft och harmoni;
Men, till kontrast,
Liksom ett utkast, gjordt i hast,
Skarpt tecknadt blef det ondas parodi.
Hvi skjuter en bolmört, en tistel sin knopp,
Så nära de tjusande blommorna opp?
Jo, kanske det sköna i lifvet ej röjdes,
Om ej af en motsats dess -värde förhöjdes.
Ej prunkade taflan med dagrarnes glans,
Om skugga ej fanns.
Dock mest, hvi skall apornas slägte variera,
Att menniskans anlete parodiera,
Och låta sarkasmen, på infall så rik,
I formerna spela?
Naturen i stort humoristeD är lik,
Som ler åt sig sjelf när han ler åt det hela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
