Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skall menskoanden, ack, den underbara!
Kristalliskt ren ej då en spegel vara,
Att från-sin källa ock en stråle få?
Hvad många helga band i lifvet brutna,
Ilvad hjertan brustna och hvad ögon slutna,
Der vänskap, kärlek brann så klar och ren!
Väl präglar minnet af de sköna dragen;
Men, som i templet, när den sjunkna dagen
Åt altartaflan ger sitt återsken.
På hvilken stjerna bo de evigt sälla,
1 helga samfund kring sin gudakälla?
Hvar tjusas de af harmoniens röst?
Ej tärda mer af sorgens lavadroppe,
Men saligt bedjande för dig deroppe,
Hör deras gensvar i ditt eget bröst;
»0 helsa glad odödlighetens engel
»Kring vårklädd jord, i hvarjc blomsterstängel,
»Hvar fjäril flugen ur sin vintergraf.
»Se bilden af vårt lif! Låt minnet ljusna,
»Och från dess blommor, i ditt bröst förfrusna,
»Vid bönens tårar tinar frosten af!»
Ja, strömmen tårar... bönens ljufva tårar!
Som morgondaggen öfver edens vårar,
Att väcka trenne syskonliljor opp,
Som likt Orion re’n i tiden måla
Guds allmagt, och i evigt skimmer stråla
Tå själens himmel: kärlek, tro och hopp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
