- Project Runeberg -  Handledning för fattigvårdsordförande, fattigvårdsstyrelser, fattigvårdsledamöter m. fl. innehållande alla nu gällande författn:r rörande 1. Fattigvården. 2. Lösdrifvares behandling, samt såsom tilllägg: 3. Kungörelsen ang. skatt för hundar /
80

(1896) [MARC] Author: Nils Johan Thunblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lag angående lösdrifvares behandling den 12 Juni 1885

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


11 §. 1. Kostnaden för hemfärden, när den, som
undergått tvångsarbete, från arbetsanstalten frigifves, äfvensom
för uppehälle under färden och för nödtorftig beklädnad
bestrides af allmänna medel, i den mån den frigifnes
vid anstalten innestående tillgångar ej därtill förslå. Ej
må den frigifnes tillgångar i vidsträcktare mån för nämnda
ändamål anlitas, än att han äger i behåll nödiga medel
för uppehälle under minst fjorton dagar.

2. Huru medel, som den frigifne kan hafva vid
arbetsanstalten innestående, må komma honom till godo,
därom gälle hvad af Konungen särskildt förordnas. Lagen
d. 24 Okt. 1890.

Anm. Lagen d. 24 Okt. 1890, innefattande tillägg
till Förordningen angående en postsparbank för riket d. 22
Juni 1883, har följande lydelse: angående medel, som af
arbetsinkomsten vid allmänna straff- och arbetsanstalterna
tilldelas där intagna fångar och genom vederbörande
myndighets försorg insättas i Postsparbanken, gälle de särskilda
föreskrifter, som af Konungen meddelas.[1]


[1] Kongl. Reglementet, angående arbetspremier vid de centrala
straff- och tvångsarbetsanstalterna i riket, den 21 Okt. 1890,
lyder sålunda:

1 §. Fånge, som i någon af de centrala straff- eller
tvångsarbetsanstalterna undergår straff- eller tvångsarbete, äge ej rätt till
andel af inkomst, som därigenom inflyter, men till uppmuntran och
belöning för flit och väl utfördt arbete må arhetspremie kunna honom
tilldelas.

2 §. Arbetspremier utgå i mån af visad flit och arbetsskicklighet,
i öfverensstämmelse med de närmare grunder, Fångvårdsstyrelsen
äger bestämma, dock under iakttagande däraf, att premie icke må
öfverstiga 30 öre för hel arbetsdag räknadt, därest icke fånge användes
såsom arbetsförman eller i arbetet ådagalägger synnerlig flit och
skicklighet, i hvilka fall premie må kunna sådan fånge tilldelas med
högst 40 öre för hel arbetsdag räknadt.

3 §. Fånges arbetspremier fördelas i två lika delar, däraf
den ena - den disponibla delen — må under fångens vistelse vid
straff- eller tvångsarbetsanstalten användas till förstärkande af hans
kost eller till bestridande af andra hans utgifter inom de gränser och
enligt de närmare bestämmelser, Fångvårdsstyrelsen stadgar; skolande
den andra — den besparade delen — förräntas för att under
nedannämnda inskränkningar och villkor, efter frigifningen, komma fången
till godo.

Vid hvarje kvartals ingång skall hvad af fånges disponibla arbetspremier
under nästföregående kvartal icke tagits i anspråk till
kostförstärkning eller öfriga ofvan om förmälda utgifter omföras till
och anses såsom besparade arbetspremier.

4 §. Undergår fånge extra judiciell bestraffning, äge han ej,
så länge sådan bestraffning fortfar, tillgodonjuta den förmån i afseende
å arbetspremiers användande under tiden för straff- eller tvångsarbete,
som jämlikt § 3 i allmänhet Ur fånge medgifven.

5 §. Fånges besparade arbetspremier skola, då de uppgå första
gången till tio kronor och sedermera till helt krontal, för fångens
räkning insättas i Postsparbanken med förbehåll och villkor, att vid
frigifningen innestående kapitalbehållning med godskrifven ränta, om
denna behållning, räntan inberäknad, uppgår till tjugu kronor och
däröfver, icke må af fången efter frigifningen uppsägas och uttagas
till större belopp i månaden, räknadt från utgången af den
kalendermånad, därunder han varder frigifven, än tio kronor, där
behållningen icke uppgår till etthundra kronor;
femton kronor, där behållningen uppgår till etthundra, men icke
till trehundra kronor;
tjugu kronor, där behållningen uppgår till trehundra, men icke
till femhundra kronor;
tjugufem kronor, där behållningen uppgår till femhundra, men
icke till niohundra kronor; samt
trettio kronor, där behållningen uppgår till niohundra kronor och
däröfver.

Därest å sparbanksbok innestående behållning vid fångens frigifning
icke uppgår till tjugu kronor, äge han att utan någon
inskränkning till visst belopp uppsuga och uttaga samma behållning.

6 §. 1. Under fånges vistelse vid straff- eller tvångsarhetsanstalt
tillkommer dispositionsrätten öfver hans å postsparbanksbok
innestående behållning af premiemedel, i fråga om uppsägning af dessa
medel, straff- eller tvångsarbetsanstaltens föreståndare och, i fråga om
medlens uttagning och kvitterande, samma anstalts redogörare; och
skall i god tid före fångens frigifning, där han icke äger andra medel
till bestridande af kostnaderna och nödig beklädnad, för försändandet
till hemorten samt till uppehälle under de fjorton närmaste dagarna
efter frigifningen, å fångens sparbanksbok uppsägas och uttagas ej
mindre hvad till hans beklädnad och hemsändande erfordras, än äfven
det belopp, som jämlikt Kongl. brefvet den 22 April 1887 bör
beräknas för hans uppehälle under förenämnda fjorton dagar.

2. Där af särskilda omständigheter anses nödigt, att fånges
sparbanksbok innestående behållning af premiemedel, sedan de i
föregående moment om förmälda utgifter blifvit bestridda, till större eller
mindre del till fångens iönnåit vid frigifningen eller sedermera utan
tidsutdräkt användes, äge Fångvårdsstyrelsen uppå skeende
framställning och efter pröfning af förhandenvarande omständigheter sådant
medgifva.

7 §. Varder fånge ålagd extra judiciell bestraffning medelst
inneslutning i cell, vare sig utan eller dels med och dels utan arbete,
skall at fångens arbetspremier godtgöras kostnaden för hans
underhåll under den tid, han utan arbete i cell förvaras.

8 Af fånges arbetspremier skall jämväl ersättas hvad han
under vistelse vid straff- eller tvångsarbetsanstalt af anstaltens
tillhörigheter eller vid arbetet använda redskap eller material förskingrar,
skadar eller förstör. Kan ej utrönas, hvilken fånge orsakat den
sålunda timade förlusten, skall ersättning för densamma utgå af de
fångars arbetspremier, under hvilkas sammanvaro förlusten inträffat.

9 §. Från straff- eller tvångsarbetsanstalt frigifven fånge, som
häktas tor !<>a<lri 1 veri eller för brott, begånget under hans vistelse vid
anstalten eller därefter, äge icke rättighet att, medan han således
hålles häktad, förfoga öfver premiemedel, som för hans räkning i
Postsparbanken innestå.

10 § Under fånges vistelse vid straff- eller tvångsarbetsanstalt
vare hans preraiemedel förverkade,
då genom laga kraft ägande utslag honom ådömts straff för
brott, föröfvadt efter hans ankomst till anstalten;

då han såsom vådlig för säkerheten inom tvångsarbetsanstalt
till central fängelse förflyttas;

då för svårare disciplinära förseelser honom ålägges inneslutning
i cell i ett år eller därutöfver, äfven om denna bestraffning i följd
af straff- eller tvångsarbetstidens utgång icke kan fullständigt
verkställas; samt

då han rymmer eller i rymningsbrott deltager. De sålunda
förverkade medlen tillfalla straff- eller tvångsarbetsanstaltens
besparingskassa

11 §. Är från straff- eller tvångsarbetsanstalt frigifven fånge
genom laga kraftägande utslag dömd till tvångsarbete eller till ansvar
för brott, begånget under hans vistelse vid anstalten, eller till straffarbete
eller fängelse för brott, föröfvadt efter frigifningen, hafve han
förverkat de på hans postsparbanksbok innestående premiemedel, öfver hvilka
vid tiden, då utslaget vann laga kraft eller af Kongl. Maj:t fastställdes,
fångens rätt att fritt förfoga ännu ej inträdt; skolande de
förverkade medlen tillfalla anslaget till ungars vård och underhåll

12 §. 1. Aflider fånge i straff- eller tvångsarbetsanstalt, skola
hos anstaltens förvaltning eller å postsparbanksbok för hans räkning
innestående premiemedel tillfalla straff- eller tvångsarbetsanstaltens
besparingskassa; dock må, där ömmande omständigheter äro för handen,
efter Fångvårdsstyrelsens bepröfvande, dessa medel till större eller
mindre del kunna användas till fördel för fångens efterlämnade maka,
barn eller föräldrar,

2. Finnas, när frigifven fånge aflider, premiemedel för hans
räkning i Postsparbanken innestående, och äro de ej jämlikt § 11
förverkade, tillfalla de hans sterbhusdelägare.

13 §. Fånge tilldelade arbetspremier må, så länge de hos
straff- eller tvångsarbetsanstalts förvaltning eller i Postsparbanken
innestå, ej för någon hans gäld i mät tagas.

14 §. Utan hinder af hvad i 5 § 3 mom. af Förordningen
annående Postsparbanken den 22 Juni 1883 finnes stadgadt må för fånge
i Postsparbanken insättas, å särskild motbok, hans besparade
premiemedel och, å särskild motbok, andra honom tillhöriga medel; skolande
föreskrifterna i 17 § af nämnda förordning icke i afseende å premiemedel
äga tillämplighet.

15 §. Fångvårdsstyrelsen och Postsparbankens styrelse äga att
öfverenskomma om de närmare bestämmelser, som må erfordras i följd
af Postsparbankens anlitande för förräntande och utlämnande af
premiemedel.

16 §. Detta reglemente skall träda i kraft den 1 Maj 1891.
Hvilket etc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:27:59 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/njtfattig/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free