Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det allt, som är och som skall bli,
Sitter Svea vakande om natten,
Tyst och klarsynt invid Urdas vatten,
Räknar stjemorna deri.
Yid dess fotter vakar jag så gerna.
Och en gång hon viste mig — jag såg
Mellan dimmans flor en härlig stjerna,
Rädd att spegla sig i Minnets våg.
Jag har nämnt dess namn. Det är ej präktigt ;
Af sin kärna är det rikt och mäktigt.
Af välsignelsens odödlighet,
Täflande med hjeltars, det bestrålas.
Det föraktar att med färger målas;
Nämna är att prisa det.
Det är Wadstrom. Skynda, Sång! att rycka
Slöjan från hans äras rena glans,
Och, fast sent, uppå hans hjessa trycka
En belönande olivekrans:
Att han död ännu må alstra dygder,
Att den ungdom, som i Skandiens bygder
Står med Hoppets blick vid Minnets port,
Och betraktar tidema, som farit,
Om den ej kan blifva hvad han varit,
Må beundra hvad han gjort.
Det var han, som, Rinmans like, lärde
Fjellens hemligheter åt vårt land,
Och som, sjelf bekant med djupets värde,
öppnade med magiskt konstig hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
