- Project Runeberg -  Samlade dikter / Del 2 /
276

(1839-1841) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

®5fe*–––––––––––––––––––––––––––

^ Brännmärkt sjelf, hon blommorna och djuren

Sina lågors prakt och plågor skänkt.

Himlen är en ugn. I evig hettas
Q valm och töcken, sjelfva bergen svettas
Uti varma källor fram sitt ve.

Höga palmer flägta utan svalka:

Ljusets lansar öfver böljan halka,

Som är glödgad liksom de.



Allt förvirrar här och allt förenar
Skaparns hand, i brokig form och farg.

Aloen står med blad, som likna grenar,

Ett gigantiskt gräs, som träd en dverg.

Fjäriln här, med eld på sina vingar,

Stor som fågeln, flammande sig svingar
Högt och stolt mot himlahvalfvet opp;

Colibri, en gyllne fjäril, flämtar
Uppå rosenstengeln der och hämtar
Nektar ur en rosenknopp.

I en brokig narrdrägt Papegojan
Utan mening härmar språkets ord.

Mellan lejonkulor, Negerkojan
Lutar sorgligt mot en vissnad jord*

Apan menska spelar. Fisken flyger,

Medan, vinglös, jettefågeln smyger
Mellan buskarna med pipigt ljud.

Här, då ljuset hela verlden gläder, |

Sjelfva solen, Dagens fader, kläder i

Menniskan i Nattens skrud. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nkasamdikt/2/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free