Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När jag nu tänker på staden Öbacka, en liten
oansenlig stad med en kyrka, många och gamla
träd, små hus och vanliga människor, då tycker
jag mig just se, hur den osynliga staden sväfvar
som ett moln öfver taken; och i den osynliga
staden synas ansikten, som jag känner igen.
Jag mötte en gång en gammal gumma på
gatan, och hon började tala om min barndom. Sedan
sade hon följande ord, som jag minnes:
Om jag inte visste, att jag sett allt detta
med egna ögon, skulle jag inte tro, att det har
händt. Allt hvad jag har varit med om är så
märkvärdigt och besynnerligt, och ibland tror jag,
att alltsammans är en dröm.
Hon var ändock bara en kvinna af folket,
och jag kan minnas henne som ett af de gladaste
ansiktena från min barndom.
Men hvarför föreföll henne alltsammans så
märkvärdigt och besynnerligt? Det hade aldrig
förefallit henne så förut.
Förklaringen är kanske denna: Nu var den
långa roman, i hvilken hon själf delvis varit en
medspelande, ändtligen afslutad. Hon kunde
öfverskåda den från dess första till dess sista händelse.
Hon kunde se, hur handlingar knutit sig till
hvarann, och hur plötsliga händelser brutit fram, hvilka,
då oförklarliga i sammanhanget, nu föreföllo
själfklart gifna. Genom den belysning, som
upplösningen kastat öfver det hela, fingo nästan alla
händelser ett egendomligt sken och en
hemlighetsfull betydelse; och hon förvånade sig öfver att allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
