Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
DEN OFÖKÄNDERLIGE
hela rummet utvidgade sig och blef underligt, stort
och dödt.
Tänker du begå själfmord för svinköttets skull ?
frågade fru Lack.
Du är husmor, du! skrek Lack plötsligt.
Nej, jag är inte husmor! svarade hon.
Nej, det märks.
Du har aldrig tillåtit mig vara det. Du har
aldrig tillåtit någon att bestämma öfver den minsta
sak i detta hus. Och hellre än att smädas hvarje
dag föredrar jag att ingenting göra. Svara du
själf på din fråga! Eller bed dina jungfrur svara.
Jag vet ingenting, och jag vill ingenting veta.
Nej, men klandra, det kan du. Låta mig bära
besvär och tunga, låta mig tänka på allt, låta mig
vara husfar, husmor, hushållerska, kokerska, huså,
barnjungfru, dräng, lagårdska, allt. Låta mig slita
från tidigt på morgonen till långt in på natten.
Sköta affärer, springa på torget...
Vet du något bättre då än att springa
omkring bland bönderna på torget! Finns det någon
fru i stån, som är bättre känd på torget än du ?
Och dessutom ständigt klander ...
Klandrar jag? Vågar jag klandra?
Klandrar du inte nu?
Ha! Hur kan du säga något sådant! Har
jag rusat iri till dig utan att säga god morgon och
frågat, hvart svinköttet tagit vägen? Säg?
Hvem ,skall jag då vända mig till? Hvem skall
hjälpa mig att styra huset? Skall jag gå ensam
genom hela lifvet och aldrig få en lugn timma?
Du har dina jungfrur, köket är fullt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
