Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79 DEN SOM TALADE ILLA OM KVINNOR
Och därmed svängde han in på en gata efter
den ensamma kvinnan.
Nu sade Lukas Åbygge för sig själf: Jag kan
göra en tur uppåt stån, det är så svalt i luften.
Ty skepnaden i hans hjärta pekade åt ett visst
håll
Staden var alldeles tyst, och knappt en
människa syntes på de sopade gatorna. Blott i ett
fönster satt en hvitklädd kvinna orörlig och
stirrade ut.
Lukas Åbygge dref omkring, och slutligen kom
han till kyrkogården och sina föräldrars graf. Han
stack ner syrenkvisten bland de vissna blom
morna; det var för detta ändamål han plockat den.
Häruppe rörde sig ej ett löf, och himlen stod
så röd bakom björkstammarna. En dimma
sväfvade öfver grafvarna, de dödas kalla andedräkt
När Lukas Åbygge återvände, sof hela staden,
och hans steg hördes eka genom gatorna.
Han satte sig vid fönstret.
Här hade hans far och mor ofta suttit om
sommarkvällarna och sett ut öfver fjärden. Månne
de icke, där de lågo i grafven, räckte hvarandra
handen och sålunda tillsammans upplöstes och
försvunno ?
Medan han satt och tänkte för sig själf,
förvandlade sig allt, utan att han märkte det. Hans
kropp domnade bort, och han befann sig i sitt
eget hjärta. Där lefde den hvita skepnaden, som
sett, när ban kallade upp flickan, som gjort ett
tecken, när han skulle skicka bort henne, som
ledt honom upp till kyrkogården, och som nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
