Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81 DEN SOM TALADE ILLA OM KVINNOR
och nu skall han dö. Det är höst ute, och han
tycker sig höra ångarnas mistsignaler till hafs.
Det lyser en grön lampa i rummet, och hon
kommer in på de tysta mattorna. Barnen gråta, men
han är själf barn, och han ligger och väntar på
någonting.
Nu är han död. Barnen stå och betrakta
honom, där han ligger i kistan; se, hur hvit han
är! Barnen gråta och snyfta, och det snöar.
Utan att märka det lyfter Lukas Åbygge sin
hand och smeker luften; hans ögon sippra.
Stackars barn! hviskar han; men då vaknar
han ur sina syner och ler.
Natten är stilla, och det har redan börjat gry.
Han går ut på verandan och andas en kall
och fuktig morgonluft.
Så länge hon lefver i mitt hjärta, tänker han,
så länge kommer jag att lefva ensam. Hvarifrån
har hon kommit? Hvad är hon? Hvem kan säga
mig det!
Kanske växer hon! Kanske stiger hon ut en
dag och möter mig på gatan! Hvem kan säga mig
det!
Men ett kan jag säga mig själf. Med henne,
af henne och för henne är det jag lefver, och jag
känner, att möter jag inte henne, möter jag ingen.
Och han såg, hur det grydde alltmer; han
gäspade och gick in till sig.
Min vän! Om du hör en man tala illa om
kvinnor, så minns denna lilla historia!
6. — Nordström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
