Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T1LI. SIN FADEHS SKUGGA
87
Den andra gjorde det tungt för honom att gå.
Han mötte honom, han gick bredvid honom, han
ville hindra honom, ban vände sig utåt mörkret
och tillkallade människor, melodier, ljus, blommor,
gröna ängar, fiskställen, poliser, domare, kvinnor,
barn, hus, eldsvådor, fester, kyrkklockor; allt, allt
fanns i den andra. Men ju inera gubben gick,
desto blekare syntes allt detta. När det rörde sig
mot mörkret, då lyste det så klart, men när det rörde
sig mot den ljusa randen, då blef det tunt och
genomskinligt som spindelväf.
Där gick nu gubben, och ingen såg eller hörde
honom. Det var något så oändligt smärtsamt att
se honom; det var, som om ban fördrifvits af sina
barn och gick bara för att gå,, inte för att komma
någon hvart, och som om ingen mera visste, att
han fanns i skapelsen.
Den som drömde blef på en gång så
olyckliga när han såg denne gubbe, och med ens förstod
han, hvem det var: det var hans far, som nyss
hade dött.
Han hade alltid älskat sin far. Men han hade
aldrig kommit honom nära. Han hade aldrig vetat,
hvad det var, som rörde sig i hans djup, men han
visste, han kände med sig, att han var god.
Och just så som denne gubbe hade han varit.
När han gick, anade man, att medan han grubblade
på mångt och mycket, var det någon, som satt inom
honom och styrde honom framåt. Men om denne
hade fadern, efter allt att döma, inte haft någon
vetskap. Men de som voro omkring honom kände
ofta, att det fanns en ande i hans inre, som gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
