Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T1LI. SIN FADEHS SKUGGA
91
och betäckte ansiktet med sina händer och grät,
så att han skakade, men genom tårarna såg han
faderns bleka ansikte och outsägligt milda blick;
han var icke olycklig mera, ty han hade glömt allt.
Men sonen kände, som om den far, han mindes,
blifvit ryckt ur honom, och det var hans eget
hjärta. En hand sträckte sig ur himlen och tog
den man, sotn satt i vagnen, och sänkte honom
i sonens bröst, och med ett skrik af smärta och
sorg öfver ord och begrepp sjönk sonen till marken,
och allt blef svart omkring honom. —
Den drömmande slog upp ögonen och jämrade
sig högt. Han kände på sitt ansikte, och det var
vått af tårar.
Då såg han framför sig i månskenet faderns
bleka ansikte med de milda ögonen, och han kände
en smärta, en kramp i bröstet. Han blundade och
grät, till dess att hän utmattad tyckte sig glida
bort i månskenet och bli ett hvitt sken öfver jorden.
Detta var hans dröm.
Följande dag berättade han den för sin mor.
Då blef hon mycket lycklig och sade:
Du har alltid hånat dem, som gråta, men nu
har du själf kommit i samma fördömelse I Förakta
inte tårarna, de äro lika nödvändiga för själen som
vattnet för kroppen. Förstår du nu, hvarför jag
gråter ensam för mig själf, ibland? Då ser jag
pappa gå genom rummet, och han påminner mig
om någon elak handling, som jag gjort mot honom.
Då kan jag inte hindra, att tårarna stiga mig i
ögonen. Hvad skall jag göra? Han är död, och jag
kan aidrig få göra um och förbättra del gångna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
